Julkrönika?

Ett styck julkrönika som kommer att sändas i Göteborgs närradio imorgon mellan 14.10 och 15.00. Frekvens 94.9 MHz. www.gnf.nu

Idag slår Liseberg åter upp sina portar och tänder än en gång sin julbelysning och under resten av november kommer julmarknaderna att stå som spön i backen.
Snart drar NK igång sin julskyltning och alldeles i början av december tänder staden Göteborg sitt "ljusstråk".
Det är sex veckor kvar till jul. Det är runt tio grader varmt ute, ungefär, och det regnar oftare än vad det inte gör det. Är det bara jag eller är det fler som tycker att julstämningen har svårt att infinna sig så här halvvägs in i november?
Varför denna hets med att dra igång julstressen redan nu? Har vi inte bara allt att förlora på att överdosera jul?

Jag minns med värme i bröstet barndomens småländska jular. Ni som har sett Barnen i Bullerbyn vet vad jag talar om. När snön låg metertjock redan i slutet av oktober. När man kunde bygga tre meter höga snögubbar utan att det syntes att man tagit något av snön på marken. När man kunde räkna med att det skulle vara konstant fem minus grader i minst tre månader i sträck. När endast Tomten var vaken. När hela familjen samlades runt en öppen eld och drack glögg tillsammans. När barnens ögon tindrade som stjärnor mot julgransljusen. När solen sken obehindrat hela dagen och reflekterade sig oändligt vackert i snökristallerna som hängde tungt från taken och träden.
Det är ljusspel jag saknar och som skulle kunna få mig i julstämning.

Idag har tekniken ersatt naturen. En obönhörlig utveckling som verkar omöjlig att stoppa. Solen och de snötyngda grenarna är idag elektricitet och lampor. Julens grundtanke med att fira jesusbarnets nedkomst har ersatts med att fira julhandelns inkomst. Rapporter om att årets julinköp kommer slå alla tidigare rekord och till och med spränga sextiomiljardersvallen trots en sällan skådad lågkonjunktur droppar in. Det är en utveckling som rimmar illa med paketrimmen om julens budskap om kärlek och gemenskap. I alla fall i min bok.

Jag vill se en återgång till en mer äkta jultradition. En där närhet, värme och genuitet står i främsta rummet. När vi gör saker tillsammans och inte köper oss fria med presenter och annat krims krams. Varför räcker det inte med att få en vedklabb eller en ask bröstsocker längre?
Snälla ni, tänk efter när ni står där bland hyllorna och trängs. Tänk, måste jag göra detta? Duger det inte med att bara vara nära mina kära?
Svaret är antagligen inte så svårt att finna som ni tror.