Det vackraste vi har i Sverige

...är kösystemet.

Så varför i hela helvete får alla dessa "idrottsstjärnor" gå före?
Senast var det KFF:s mediokre lagkapten Rydström som blev inlagd på sjukhuset... för feber.
FÖR FEBER?! Herrejävlar!
Jag har bekanta och anhöriga som står och har stått i kö i åratal för att få en tid på Kalmar Lasarett och så åker Rydström räkmacka rakt in på britsen bara för att få en pinne uppkörd i röven och lite blod draget. Hur länge tror ni inte att det tar? En hel jävla dag!

Ta med mig!

Efter tre veckor med stenhård TV-disciplin har allt lättat. Jag tog helg redan klockan elva idag och levde loppan en stund.
Samling med klassen på Kingan runt fem snåret. Och då behöver ju klockan inte vara så mycket när man går hem.
En ytterst trevlig afton med djuplodande och personliga samtal.
Men det är ändå imorgon som är den stora dagen. Ramin har inflyttningsfest ute i Bergsjön och alla kommer vara där. Det kommer bli grymme!

Visdomsord

Flatus, ergo sum.

Jag skyr inga missuppfattningar.

Alltför långa dagar

Detta är den enda delen i den göteborgska folksjälen jag inte kan komma överens med:
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=453312
Och då menar jag inte deras mathygien, utan det enträgna användandet av ordet bamba.
Det heter ju skolbespisning för i helvete! Sluta hitta på egna ord som vore ni nyss fyllda tre!

Spy cam

Jag tror att den där Kjell Häglund tjuvläser mina kladdpapper. De två senaste inläggen har varit läskigt lika mina kråkfötter på diverse lappar som jag bär med mig.

Free bird

Jag ska skaffa mig en flickvän som för jobb ENBART tack vare sitt utseende. Det verkar lättare så.
Sedan när jag gjort det ska jag hoppa av skolan eller säga upp mig från mitt arbete och leva på hennes "beauty money" tills hon blir för gammal. Sedan ska jag skriva en bok.
Vad sägs om min plan? Ligger jag rätt i tiden?

Någon form av ÅRETS NYHET!

Jag ska vara med på TV. Och nu snackar vi inte någon löjlig liten speaker på något löjligt litet inslag som vi löjlar ihop i skolan. Nej, vi snackar SVT - skaparna av svensk TV, as we know it. Vi snackar Vem Vet Mest?!
Jag och Rickard Olsson kommer bonda fett mycket. Vi ska bli bästa kompisar.
I slutet av november smäller bomben. Då kommer det stå klart att det kanske är en 23-årig grabb från Småland någonstans som verkligen vet mest. Precis som han tror.

I samband med detta dyker det ju då upp en liten fråga. Vad ska jag ha på mig? "Det var inte jag"-tröjan?

Men allvarligt

Ändrat dagen efter.

u måste hjålpa miog till högert #

Du måste hjälpa mig till höger!

Så skulle det sett ut. Om jag hade bloggat nykter. Men det gjorde jag inte.
Vad det betyder vet jag inte heller riktigt. Men tänk "Denaturerad prosa", tänk Ekelöf så inser ni storheten i mitt fyllebloggande.

Jag producerade även ett inlägg till som inte ens klarade cuten. Eller egentligen är det väl ett första utkast till föregående inlägg. Men jag lägger ut det nu istället. Det börjar trots allt ganska bra men så faller det mot slutet.

Ja, jag har varit ute och dansat. Med medelklassen. E eller så nlir det 0ntatturligen ller onaturligt bra vatandet människor

Medelklassen put something in my drink.

Ett för dig helt nytt inlägg

Jag har varit ute och dansat. En torsdag. Valet av dag är i och för sig inte så konstigt eftersom Klubb Svanen endast är tillgänglig på torsdagar.
Resten av veckan uppfyller jag bara just dina önskemål...

Men herrejesus! Jag vill ju egentligen mest bara dansa!

Håll mun!

Jag är trött på just dig. Så därför ska jag gå och lägga mig.
Vetenskapsmagasinet snackade om D-vitaminbrist. Nu är jag övertygad om att jag lider av just det. Och efter en dag i en hälsokostbutik har jag cravings på vitaminpiller.

Where have they all gone?

Jag har ingen att fylle-smsa till längre. Är det bra eller dåligt?
På något vis känns det väldigt tomt men också lite bra.
Men jag saknar det nog mer än vad jag är glad över att inte göra det.
Vad göras?

A man namned Poncho

Det är nu officiellt! På riktigt! Jag heter verkligen Poncho nu! På riktigt!
En lång och hård kamp för frihet är nu över!
Men för att lugna eventuella oroliga själar kan jag säga att jag inte tagit bort något av de tidigare namnen och inte heller har jag ändrat tilltalsnamnet.
Nu heter jag: Per Stefan Emrik Poncho Jonsson

Honungsvatten is the shit!

Hej herr Konsum!
Sviter om tre heter trilogi och inte triologi. Sedan är det svårt att få sviter om fyra till en trilogi men det är kanske inte ert fel? Eller?

För övrigt, till alla er andra, så köpte jag biff av nötkött idag. Är lite småkrasslig så vill jag skämma bort mig själv lite, få mig att må bättre på det sinnliga planet i alla fall. Jag ska marinera det i ananassaft eftersom ananasenzymet är en hejare på att bryta ner muskelfiber. Till biffen så kör jag lite grillade rotfrukter och en ananassalsa helt enkelt.
Tänk vad gott det ska bli!

Jag har även pratat med en dietist idag. Dock inte om mig själv eller maten jag äter.

True that!

Jag, liksom Hakelius, blir uppmuntrad av att höra Horace säga att svenska folket är obildade. Det har jag tänkt länge och nu får jag höra det av kanske den mest bildade mannen vi har i landet just nu.
Och visst tror även du att "Chateaubriand" är en köttbit? Tänk på det och var ärlig mot dig själv. Tänk sedan att du antagligen borde läsa fler böcker.

Build me up, buttercup

En händelserik dag. En väl planerad dag slutar i en något kaosartad stil. Folk bryter upp här, folk bryter ihop där. Och jag står mitt i.
Men själv kan jag tycka att det var en trevlig kväll. Vi var och bowlade med ett gäng och det gick kanske inte så bra just för mig som jag hade hoppats på men vad gör det?

Nu när jag sitter hemma så går Traffic på Fyran. Den är lika bra som min kväll. Stabil men med ett par luckor i som du personligen inte har något att göra med.

Krypa innan du kan gå

Jag är så mysig att jag håller på att förgås.
Att skriva haikus och lyssna på kärleksballader efter klockan tre är någon sorts gräns.
I en perfekt värld skulle folk glömma fler saker. Faktiskt.

Men jag klarar mig på att mina haikus handlar om någon sorts manlighet.

Röda byxor

Klockan är fem i tre på natten och jag känner mig mest mysig. Det var pokerkväll ikväll och även om jag rent ekonomiskt inte landade på plus så känns det ändå helt OK.
Tänk vad gött det hade varit att få kramas lite nu bara. Och Benny Haag som säger att alkohol är ett fördärv... Har du aldrig testat att dricka bara lite så där lagom Benny? Gör det, det skulle du må bra av.

Keep on givin'

För att förtydliga så behöver man inte kommentera på just det föregående inlägget för att vara med i tävlingen utan alla inlägg fram till dragningen räknas.
(Är detta ett billigt trick för att få fler kommentarer kanske ni undrar nu och det enkla svaret på det är ju: JA!)

Ja, i alla fall. Idag (igår) fyllde Simon år och vi körde hela racet. Middag, vin, Triss. Sedan Skål.
Det hela blev så bra att han just nu ligger på min soffa.

Alla vi som ska upp till 9 imorrn ropar nu: NU!!! Weee!

Är du en Läsare?

Just nu pågår en tävling på bloggen. Alla som kommenterar har chans att vinna ett paket Lätt&Lagom.

Tävlingen presenteras av Poncho i samarbete med Arla.

Ext.

Ibland när man tittar på en TV-serie eller film så stöter man på en karaktär som man verkligen inte kommer överens med. Man hatar verkligen karaktären och vill nästa ha ihjäl honom/henne.
Men ibland vet man inte vems fel det är. Om det är dåligt manus eller bra manus. Dåligt skådespeleri eller bra skådespeleri. Det vanligaste är väl att man intalar sig själv att det är dåligt skådespeleri.
(Dexters syrra är den senaste jag stött på på TV.)

I anknytning till detta läser jag nu en bok. Tortilla Flat av John Steinbeck. Jögge snackar ju så mycket om honom över lag och jag har bara läst Of Mice and Men innan.
Denna bok, eller säkerligen karaktärerna i den, är just nu det största skälet till att hat bubblar upp inom mig. Jag hatar dem av hela mitt hjärta. Jag vill skada dem.
Men är det för att det är så bra skrivet eller för att det är så dåligt skrivet? Jag vet inte.

Boll

Föregående inlägg kanske var en anings missriktat men ändå.
Jag vänder mig emot att vi alla tycks stöpas i samma formform och att innehållets verkshöjd kommer i femte eller sjätte hand.
Släpp på tyglarna lite och låt kreativiteten och kunnandet som vi besitter leka fritt!

Bull

Jag stöter gång på gång under min utbildning på inställningen att det ligger något positivt i att förenkla och förkorta artiklar. Att det är en dygd att göra något så enkelt som möjligt.
Jag säger att det är ett brott som borde beläggas med dödsstraff. Om journalistik är något som ska vara hjärndött och snuttefierat så vill jag inte vara med längre. Inställningen är som en växande cancersvullst som tar död på ämnet inifrån.

Jag stötte på den här grejen alldeles nyss som senast. Jag är allvarligt arg på riktigt just nu. Och sådant ska komma från lärare? Borde de inte uppmuntra till fördjupning och förkovran? Att behärska sitt språk till fullo måste vara något som ska eftersträvas. Jämt och alltid.
Och så blev hon (läraren) förvånad när jag inte hade något korrekturfel. Va?! Förvånad?! Det ska ju för i helvete vara en självklarhet! Men med en sådan genomgående rutten inställning kommer man inte längre än till Arbetaren och Hyresgästföreningens medlemstidning.

Pass

Om man, så där lite periferin, lite i ögonvrån, ser spindlar springa över ens golv nästan onaturligt snabbt, betyder det då att man verkligen ser spindlar springa över ens golv nästan onaturligt snabbt eller att man tror att man ser spindlar springa över ens golv nästan onaturligt snabbt eller att man kanske är nästan lite onaturligt mer berusad än ens normalläge?

BUI, blogging under the influence, it's the only way to blogg.

Istället för kultur - förvirring

Tack David för den rubriken. Lite som Hegerfors och Schyffert fast bättre.
Jag såg tredje avsnittet av House M.D. igår och blev bara så jäkla förvirrad. Karaktärer dök upp, saker hände, objekt flög omkring, jag fattade ingenting.
Och detta sa jag också till min kultur-kompis David Zander igår (jag sa ungefär: jag är helt förvirrad, känns som att jag missat ett avsnitt). Vid det läget hade han inte sett avsnittet och kunde därför inte kommentera mina antaganden.
Men så kom då idag, eller rent tekniskt igår. Jag lade fram mina iakttagelser och kommenterade dem väl hyffsat utifrån en dramaturgiskt synvinkel. I alla fall så tänkte jag på det ur en sådan.
Men så säger David, angående den punkten jag störde mig mest på: men den karaktären dök väl upp redan i förra avsnittet?
Jag dubbelkontrollerar mina register och inser att jag verkligen HAR missat ett avsnitt. FATTA! Jag har missat ett avsnitt av HOUSE! Jag ville dö!

Med den historien i ryggen kan man ju bara dra den slutsatsen att jag har jobbat enormt bra i skolan den senaste veckan. Och därmed dra slutsatsen att vårt gräv om etnisk diskriminering inom det göteborgska rättsväsendet verkligen är ett scoop av Guds nåde. - Passa dig djävligt noga Bengan!

Man också dra den slutsatsen att jag kände mig jäkligt dum ett tag. För det gjorde jag. Naturligtvis.
Men det skiter jag i.

Eric Carmen

Jag har sagt och jag säger det igen att det finns två låtar jag kan tänka mig att sjunga om det blir tal om karaoke: If you don't know me by now av Harry Melvin & the Blue Notes och All by my self av Eric Carmen (inte Celine Dion).

Men hur som helst var det inte därför jag började skriva detta inlägget.
Den riktiga anledning var ju att jag har gjort det igen. Ja just det, vunnit på TP. Denna gången tillsammans med Anton och till viss del en trevlig kille som hette Gustav. Men hur som helst tar inte något av det bort något av stoltheten jag känner, tvärtom. Delad glädje är dubbel glädje.
Som vanligt låg min tårta långt efter i inledningen. Samtliga lag hade två pluppar (kan vi hjälpa att alla lag har turen att dra barnfrågorna på pluppchanserna?) innan vi hade en men därefter tog det fart.
Det mest intressanta på kvällen var, naturligtvis, sistafrågan. Vi har kommit in i mitten fyra fem gånger tidigare och laget efter (Micke, Simon och Jonna) har alltid gett oss bruna frågor. (Mest som ett hån antar jag. Bruna frågor är litteraturfrågor och ironin i det hela ligger i att både jag och Anton är litt.vetare.)
Men denna gången kan jag den (trodde jag) - frågan löd ungefär: Vem skrev romanen Den amerikanska flickan? - och jag ställer mig upp och mer eller mindre skriker, nej jag gallskrek, MONIKA FAGERHOLM!
Därefter är allt tyst tillräckligt länge för att Anton ska sluta skämmas för mig och inse att vi kanske har vunnit och då säger han: Nej, du är inte sann!
På det reagerar jag som om vi vunnit. Jag kastar mig över Anton och ligger där antagligen lite för länge för att någon i rummet ska känna sig bekväm med det och efter det tar jag minst två ärevarv runt i Annas lägenhet.
När jag till slut sätter mig ner igen, slutkörd efter allt springande, säger Jonna, som läste frågan: Men jag har ju inte läst svaret än så jag vet inte om det är rätt. Kan du säga svaret en gång till, jag hörde inte?
Just då, i det ögonblicket, sjunker alla mina förhoppningar om att försvara vinsten från förra veckan och jag skäms något fruktansvärt för min reaktion.
I min skamsenhet vägrar jag svara på frågan en gång till utan skickar ett sms till Jonna så att bara hon kan se om det.
Det förlösande blir en nick och ett ja från Jonna. Då springer jag två ärevarv till och skriker obskyra saker från balkongen.
Nu kommer vi ha en stående kväll med TP varje tisdag.
Dock bestämde vi det innan mina utbrott. Nu kanske folk har ändrat sig.

Cool Hands Luke

Måste ju göra någon sorts hyllning till Paul Newman som gick bort i dagarna efter en tids sjukdom.
Det första jag kommer att tänka på när jag tänker Paul Newman är ju naturligtvis en film. Dock är det inte någon av de, för den stora massan, uppenbara, så som Blåsningen, Butch & Sundance..., Color of Money eller för den delen den fantastiska filmatiseringen av Tennessee Williams pjäs Katt på hett plåttak. Utan jag tänker ju på, en del håller säkerligen med mig, Cool Hand Luke.
Efter Nyckeln till frihet är det min favoritfängelsefilm. Men att dra gränserna där är att vara för snäv. Det är en film om existens, om att vara sig själv, om att bryta mönster.
Äggscenen är bland det bästa och mest plågsamma jag någonsin sett.

Och för er Guns N' Roses-fans därute så kanske ni känner igen raden - What we got here, is a failure to communicate. Ja, inledningen till Civil War ja. Det är taget ur Cool Hand Luke.
Watch it and weep.