Alla får vara med

P1 gjorde nyss en panelrecension av Alex James (basist i Blur) självbiografi Bit of a Blur (Inget annat sätt är den något konstiga svenska titeln, antagligen tagen från låten There's no other way men där hade översättaren kunnat gjort ett lite bättre jobb. Men med tanke på att det är Ica Bokförlag som har släppt den i Sverige (ett år efter att den kom ut i England) så får man väl vara glad över att den är skriven med bokstäver och inte illustrerad i en sjuhelsikes massa bilder bara.) och jag kunde riktigt känna i hela kroppen hur mycket jag ville sitta med i den panelen.
Recensionen i sig var lätt surrealistisk men jag antar att den måste bli det när det är Alex James man talar om. Denna levande poppojkdröm som startade band med sina vänner på universitetet vilket fick en hit med deras för singel. En shoegazande basist med tjock brun brittisk poplugg som köpte champagne för en miljon pund och knark för antagligen minst lika mycket men som ändå skrattade hela vägen till banken. En världsstjärna som sedan flyttade ut på landet och började göra... OST!
Åh! P1, kan ni inte göra om panelrecensionen och låta mig sitta med på ett hörn?

Jag bara måste

Jag såg Ett kilo mjöl idag igen.
På sätt och vis förlorar den lite ju fler gånger man ser den.

It just keeps coming

Jag funderar också lite på det här som det står på Facebook - X och Y är nu vänner.
Var de inte vänner redan innan?

Urge

Jag har ett fruktansvärt behov av att vara fruktansvärt oseriös just nu. Och tur är väl då att jag har detta som ett virtuellt vattenhål mitt i ett annars allt för tyst vardagsrum.
Jag skulle kunna svamla lite om Edelcrantz förbindelser och om hur Malte Persson är våran absolut överlägset bäste prosaist just nu. Men det vore att snudda vid det alltför seriösa och dessutom kräver det ämnet ett alldeles eget inlägg. Ett sådant skrivet i ett mer skärpt tillstånd dessutom.
Jag skulle kunna skriva om mitt klagande på den förbipasserande fotgängaren och hur hans gummisulor frammanade ett alldeles för högt ljud när de mötte trottoarens asfalt just precis nu. Men det vore att ljuga för något sådant har inte ägt rum.
Jag skulle också kunna argumentera för det felaktiga i att döpa ett milslångt lopp till Midnattsloppet när det i själva verket börjar klockan 21. Men det är det andra som har gjort så bra redan idag så jag låter bli.
Vad vi har kvar då är väl bara att konstatera att detta bara var en ursäkt för att inte skicka fel sms till fel person en kväll som denna så lik så många andra kvällar.
Och nog lyckas jag alltid. Säkerligen alltför väl.

En tribut till Jörgen Persson

Jörgen Persson aka Pingvinen gick till OS-semi idag. En riktig bragd för en 42-åring eller hur gammal han nu är. På bilden ser vi hur Pingvinen just avlossat sitt starkaste vapen, backhanden. En backhand som växer sig stor som ett dasslock och som svingas likt ett ridspö när läget uppenbarar sig.

Efter att Klüft hoppat bort sig och skämt ut sig i dagens längdhoppsfinal ska jag ta mig in till staden och införskaffa Malte Perssons ny roman som släpps idag.
Edelcrantz förbindelser är en historisk roman om poesi, vetenskap och nätverkande. Låter det inte alldeles fantastiskt?

Tunnelseende

Igår såg jag Henrik Strömblad och Bosse Petersson i Nordstan. Bosse ville ta en släpig enköpsk promenad.
Lite senare såg jag Martin Dahlin på Avenyn. Han tog också en promenad.

Idag gick strömmen i vagnen mitt i Chalmerstunneln. Vi fick stå där i mörkret i en dryg kvart innan tre personer i gult kom och tittade på något och petade på något annat.
Men någon ska ju råka ut för sånt också.

Telefon från ett tele-fån

Jag behöver hjälp kära vänner. Jag står i valet och kvalet. Hjälp mig att bestämma mig.
Jag funderar på att köpa ny telefon. Dessa tankar dök upp i mitt huvud när min nuvarande försvann under ett par dagar i början av månaden och sedan dess har jag inte lyckats slå vill-ha-tankarna ur hågen.
Nu när jag har fått tillbaka telefonen så måste jag ju inte köpa en ny egentligen... Men! Den gamla är ju rätt gammal och den har ju inga funktioner och har inte batteriet blivit mycket sämre sedan den försvann och flimrar den inte lite konstigt nu, bara lite?
Jag är säker på att alla som läser det här någon gång har känt det liknande.

Vad jag måste göra hur som helst är att byta operatör i alla fall. Telenor är ett gäng oljeskitiga utsugare. Och jag har redan försökt byta tre gånger! Men varje gång är det något som är fel och inte går att ändra på. Jag börjar tro att det är de där norrbaggarna som sitter och smyghåller på mitt telefonnummer.
Jag funderar på att byta till abonnemang också, Telia har ett par förmånliga för min användarprofil har jag sett.
Om jag köper ny mobil så blir det antagligen en sådan här, i grått.

30 000 mil i sekunden

Jag såg Björn Ranelid komma nerskumpandes från Landalabergen i en röd Mazda 323 igår. Det gick kanske inte i ljusets hastighet men ändock.
När han klev ur bilen var det inte Björn Ranelid längre utan en härjad man i 50-års åldern.
Det måste vara något visst men Mazda 323.

Röda bröders brister

Jag ansluter mig till Christian Stenevis protest mot att inte låta Yang Pei Yi synas i TV under OS-invigningen. Uppmärksamma läsare kommer ihåg att jag listade den stackars flickan som en av mina favoritartister nyligen här på bloggen.

Ordbruk

En chimär är en illusion, en falsk föreställning.
En primör är de första grönsakerna som trotsar naturens cykler och bryter upp från myllans trygga famn i gränslandet mellan vår och sommar.
En chimör torde då vara...?

Bring back my bonnie to me

Jag satt och läste gamla inlägg på Reread, Rewritten, RE:Poncho igårkväll och hade det väldigt trevligt. Då började jag fundera på varför jag egentligen hade lagt ner bloggen i första läget. Jag ville starta upp den igen.
Men eftersom det är allvarliga saker det handlar om tänkte jag låta er, mina kära läsare, bestämma detta. Så därför har jag lagt upp en liten omröstning här till vänster som kommer ligga upp till månadsskiftet.
Ta chansen att göra just din röst hörd, ta ställning, våga påverka.

Detta går emot allting jag tror på

I min jakt efter att uppnå någon sorts oseriösk topp tänker jag här på bloggen fläska på med så många kedjebrev och listor jag bara orkar. Här följer något som redan finns på Emmelys och Malenes bloggar:

THREE THINGS YOU ARE WEARING RIGHT NOW:
1. Hårband
2. Kungens kalsonger
3: Av mormor stickade tofflor

THREE OF YOUR FAVORITE BANDS OR MUSICAL ARTISTS (at the moment):
1. Vem har tid med musik när det är OS?
2. Robert Wells, Sarah Brightman och Wei Wei
3. Hon den fula kinesiska flickan som inte fick vara med i TV

THREE CAREERS YOU'RE CONSIDERING:
1. Kock
2. Journalist
3. Levnadskonstnär

THREE PLACES YOU WANT TO GO ON VACATION:
1. Seattle
2. San Francisco
3. Peking

THREE CELEB CRUSHES:
1. Libby Trickett
2. Johanna Ahlm
3. Christiane

THREE THINGS THAT SCARES YOU:
1. Dumheter
2. Tiden
3. Mig själv

THREE PHYSICAL THINGS ABOUT THE OPPOSITE SEX THAT APPEAL TO YOU:
1. Väldoftande hårbotten
2. Att de är kortare än mig
3. Ben

THREE OF YOUR FAVORITE HOBBIES:
1. Kaffe
2. Spel
3. Sova

Ode till lampa

Ja, nu är detta inget riktigt ode utan lite mer kuriosa som ni kanske förstår. (Vill ni läsa ett riktigt bra ode så kan ni titta in på min adventskalender från i julas här.)
Det handlar inte heller om en särskild lampa utan om ordet. Ett ord vi har de gamle grekerna att tacka för (naturligtvis).
Varför då denna kuriösa hyllning till just ordet lampa? Jo, det är det enskilda ordet som fått mig att skratta absolut flest gånger.
Det låter kanske konstigt men tänk efter. Ta ordet i munnen och smaka på det. Låt det fara runt i skallen som en sådan där motorcykel som kör inne i en stor tunna. Eller för alldel titta på det. Djupnar inte smilgroparna? Börjar du inte vrålskratta okontrollerat?
Det gör jag.

Poncho, Ponchos, Poncho - Återkomsten

Ja, vi är framme vid den tredje upplagan. Traditionen bjuder ju att alla uppföljare ska vara usla. Men glöm allt du har hört. Baoa ga dän. Detta är det senaste.

Jag tar ett steg tillbaka. Släpper alla intentioner om att göra något större. Tar det ner på en nivå jag känner mig bekväm med. Blir fullständigt oseriös och samtidigt fullkomligt lysande.

Du kommer inte hitta något livsnödvändigt här. Bara de små utsökta guldkornen som gör livet drägligt.
- Välkommen till Ponchos kuriosa.