Urge

Jag har ett fruktansvärt behov av att vara fruktansvärt oseriös just nu. Och tur är väl då att jag har detta som ett virtuellt vattenhål mitt i ett annars allt för tyst vardagsrum.
Jag skulle kunna svamla lite om Edelcrantz förbindelser och om hur Malte Persson är våran absolut överlägset bäste prosaist just nu. Men det vore att snudda vid det alltför seriösa och dessutom kräver det ämnet ett alldeles eget inlägg. Ett sådant skrivet i ett mer skärpt tillstånd dessutom.
Jag skulle kunna skriva om mitt klagande på den förbipasserande fotgängaren och hur hans gummisulor frammanade ett alldeles för högt ljud när de mötte trottoarens asfalt just precis nu. Men det vore att ljuga för något sådant har inte ägt rum.
Jag skulle också kunna argumentera för det felaktiga i att döpa ett milslångt lopp till Midnattsloppet när det i själva verket börjar klockan 21. Men det är det andra som har gjort så bra redan idag så jag låter bli.
Vad vi har kvar då är väl bara att konstatera att detta bara var en ursäkt för att inte skicka fel sms till fel person en kväll som denna så lik så många andra kvällar.
Och nog lyckas jag alltid. Säkerligen alltför väl.