Den är inte bara liten, den är smal också

Så har han slutat blogga igen, David. Jag kan tycka att det är synd, en förlust för den kreativa världen. Men jag förstår honom. Det finns nämligen egentligen bara två sorters personer som bloggar och ingen av dem vill man tillhöra.
Det är de som inte över huvud taget bryr sig om hur den egna personen framstår för omvärlden (däribland jag) och de som bryr sig lite för mycket om hur den egna personen framstår för omvärlden (alla modebloggarna).
Naturligtvis finns det ju undantag som bekräftar regeln. Det gör det alltid. Det är bara att hoppas att de orkar stå på sig.
Några av dem finns i min länklista här till vänster. Läs dem.

Lucky coincidence

Var det någon mer än jag som tänkte att det hade varit trevligt med en NFL-match igår kväll? Var det någon mer än jag som tänkte att det hade varit kul att se Brett Favre in-action i sin nya klubb Jets nu när Seahawks har BYE-week? Var det någon mer än jag som gjorde mer än tänka och verkligen SÅG Jets-Cardinals igår?
Om det var det så är det bara att gratulera till en matchupplevelse lite utöver det vanliga.

Nu säger jag inget närmare om matchen om det är så att någon vill se den i efterhand. Jag rekommenderar det.

Sisyfos - någon? Inte? Nähä...

Obildade djävlar! Men när man sitter och tittar igenom Malte Perssons LADOK-lista blir man lite skadad.

När man lyckas förlora två sidor med personresearch ut i cyberspace är man inte särskilt stursk kan jag lova. När man gör det för ANDRA gången är känslan lätt surrealistisk. Man tänker på vassa glödgade metallstycken, gelé och sköldpaddor. Faktiskt. Dock inte tillsammans.

Annars är allt frid och fröjd. Fick dessutom nyss reda på att vår kära justitieminister Beatrice Ask pluggade på Korr. Det var ju trevligt.

Varifrån är Don Diego på Möllevången?

Lite kul är att jag just nu mer eller mindre får en ny crush om dagen, utöver de jag redan har haft ett tag.
Det har gått så långt att jag sitter och lyssnar på Jennifer Paiges gamla rökare Crush från 98.

Fan, 90-talet, var har du tagit vägen? Jag har ju en crush på dig!

Först eller före

Länge tyckte jag att den senaste blandskivan jag gjort var den bästa. Men nu har jag lyssnat ganska noga på den nästsista jag gjort och börjar undra...
Den senaste gjordes ju inom vissa eller rent av ganska stränga gränser. Banden på skivan skulle spela på Oxegen-festivalen på Irland 2007.
Här följer den senaste skivan jag sammanställt:
Bloc Party - The Once and Future King
Arcade Fire - Neighborhood #2
Snow Patrol - Signal Fire
Razorlight - In the Morning
Little Man Tate - House Party at Boothys
Fratellis - Chelsea Dagger
Bright Eyes - Reinvent the Wheel
Interpol - C'mere
The Killers - When You Were Young
Tori Amos - Cornflake Girl
The Kooks - Eddie´s Gun
The Long Blondes - Once and Never Again
CSS - Let´s Make Love and Listen to Death from Above
Kings of Leon - Charmer
Rufus Wainwright - Gay Messiah
Babyshambles - The Blinding
The Maccabees - About Your Dress
Pigeon Detectives - I Found Out
Klaxxons - As Above, So Below
Muse - Sober

Anledningen till båda skivorna var ju mer eller mindre densamma men hur känslorna under själva produktionen var det kan jag inte avslöja.

Den nästsista skivan jag har gjort är betydligt mer känslig har jag märkt. Vad betyder det? Att jag ville komma till mer, tidig vår 07? Antagligen.
Salem al Fakir - Good Song
KRS One - Dream
Polyphonic Spree - Section 12
Eels - Fresh Feeling
Tingsek - Good Way of Life
Josh Rouse - It´s the Nighttime
The Shins - New Slang
Mark Kozelek - Around and Around (Som för övrig bara är med på denna listan och inte på andra versioner mer än min egen.)
Jenny Lewis and the Watson Twins - Rise Up with Fists
Nerina Pallot - Sophia
Nicolai Dunger - Something In the Way
Azure Ray - Displaced
Pipettes - Pull Shapes
Rogue Wave - Salesman at the Day of the Parade
Iron and Wine - Such Great Heights
Kristofer Åström - The Wild
Damien Rice - Blower´s Daughter

Så döm själva. Säg ja eller nej, bu eller bä!
Det verkar mer sentimentalt hos Perra...

Självbehärskning

Jag fick ett erbjudande att köpa en ny poncho från samma folk som jag köpte den jag redan har (den vit och gråsvartrandiga). En grå med svarta ränder på. Jag var väldigt frestad att köpa den men jag sa till slut nej, jag har ju ändå redan en poncho. En poncho som överträffar alla andra ponchoar.
Hur som helst slutade dagen (som var en dag tidigare i sommar) med att jag köpte en diktsamling av Heidenstam med illustrationer av min favoritkonstnär Ernst Josephson (jag måste snarast till Valdermarsudde för att se hans Strömkarlen i första hand, vi har ju bara tyvärr ett par målningar från hans pensel här i Göteborg, dock de vackraste jag sett i hela mitt konstsökande liv) och sex glas med tryck från mitt favoritbryggeri, Åbro.

Har ni papper på det?

Ja, nu snart har vi papper på det. Fo'shissle! P to the O to the N C H O!

The 50-tal

Jag hoppas inte det är om mig det viskas vid vattenkylaren.
Det skulle faktiskt vara lite synd.
Men det är säkert bara jag som tror alldeles för mycket om mig själv som vanligt.
Jag dricker ju inte ens vatten, höll jag på att säga men det gör jag. Väldigt mycket.
Men inte för mycket. Antagligen ganska lagom.
Hoppas det. Det vore ju bra.

Beef

Mitt uttalade hat mot KFF rörde visst upp känslor. Känslor så heta att det ledde fram till en utmaning. En lite konstig utmaning, men låt gå.

1. Tre namn du går under:
- Poncho (av de flesta)
- PJ (av BAIF:arna)
- Lilleman (av Jonte aka Skägget)

2. Tre saker som skrämmer dig:
- Spindlar
- Ointelligens
- Att allt antagligen inte kommer bli som jag tänkt mig

3. Tre saker du har på dig:
- T-shirt med TV-spelstryck
- Mysbyxor (men inte på benen utan faktiskt över axlarna)
- Lammullstofflor

4. Tre av dina favoritlåtar nu:
- Loosegoats - Traveller
- Cobolt - Shadows growing monster-size
- Nada Surf - Popular

5. Tre sanningar:
- Jag har aldrig blött näsblod
- Jag har hört "Det kan vi ordna" ett otal gånger när jag sagt ovanstående
- Jag vann dagens TP-runda

6. Tre hobbys:
- TV
- Sova
- Mat

7. Tre saker du vill ha:
- Pengar
- En tjej
- Ett flådigt jobb

8. Tre personer du utmanar :
Alla i hela världen!

Svensk fotboll

Mitt hat mot Kalmar FF är stort. Det svämmar över alla logiska bräddar.
Idag förlorade de finalen i Svenska cupen mot IFK Göteborg. Även om jag inte vann något är jag glad som om jag gjort det.
Varje förlust för Kalmar FF är en seger för Per Jonsson.
(Fast i UEFA-cupen kan de ju vinna ett par matcher. Det är ju bra för Sveeerige.)

Blogger

Han är tillbaka, igen.
David Zander har börjat blogga med nyvunna krafter. Efter en kortare prövotid tar han nu steget ut i offentlighetens ljus. Läs bloggen här!

Amerrrka

Masse BL är i USA. Han och hans kompisar har en blogg. Läs den här.

Den där fisken

I förra inlägget hade jag två hänvisningar till kristen mytologi. Vill härmed påpeka att det var en slump. Eller nästan. Jag ville bara använda bilder som de flesta av er, antar jag, är bekanta med.
Detta är en sekulär blogg.

Öka

För att lyfta upp nivån lite vill jag tipsa om en annan blogg. Nämligen den tillhörande min absolut största förebild inom journalistiken just nu, Adam Schefter.
Bloggen är en ren nyhetsblogg inriktad på amerikansk fotboll och dess liga NFL.
Jag antar att den inte kommer säga så mycket till många av er men för mig är den som Moses stentavlor.
Schefter vet verkligen allt, och då menar jag ALLT, om alla, och då menar jag ALLA, som har det minsta med NFL att göra. Att se honom på TV i NFL Total Access och läsa hans blogg är nog lite som att se Jesus utföra mirakel. Man måste bara ta ett steg tillbaka, ta sig för pannan och tyst undra för sig själv, hur fasen gjorde han det där?

Disclaimer

Jag får be om ursäkt för att jag låtit bloggen sjunka ner till en så låg nivå. Ursäkta.

Jag sitter ner när jag kissar!

Sa jag att jag är sittkissare?
Ja, jag vet att jag har sagt det men jag är så glad över att ha "kommit ut" att jag bara vill stå på höga byggnader alternativt båtförar och skrika ut min läggning.

Personbästa

Ok, först måste jag konstatera att jag är en notorisk sittkissare. Jag sitter alltså ner när jag kissar. Alltid.

Idag fick jag höra att kvinnor inte har det så lätt. Visst, det kan jag köpa. Men tro inte att kvinnor alltid har det värre än oss män.
Ta toalettproblematiken på uteställen till exempel. På killtoan finns två eller tre urinoarer och en (i bästa fall) funktionsduglig toalett. Tjejerna har som oftast minst tre hela toaletter att tillgå (dessutom går ju tjejer ofta (ja, jag säger ofta för att jag inte vet bättre) på toaletten två och två).
Nu kanske någon räknar på det här och kommer fram till att killarna i bästa fall kan ha fyra möjligheter att kissa mot tjejernas tre. Men det hjälper ju inte mig och mina okända likar, vi sittkissare. Vi har ju bara en möjlighet att kissa om vi har tur. Ofta är toaletten så pass demolerad att det vore bättre att sätta sig i urinoaren än på den verkliga toaletten.

Tänk på det ni kvinnor nästa gång ni känner att männen har ett upp på er. Ni får ju åtminstone gå på en ordentlig toalett på krogen.

Du hör ju inte på

Jag har börjat lyssna på ljudböcker. Jag har gått nuts på ljudböcker. Ljudböcker är the shit. Visa respekt för ljudboken goddamnit!

Visst, jag har väl någon gång snäst något nedvärderande åt ljudboken, men hej, vem har inte det?
Det enda man går riktigt miste om är att se det fantastiska språket svart-på-vitt men det är ju långt ifrån alla författare som har ett fantastiskt språk (jag skulle nog inte lyssna på en ljudbok av Strindberg eller Malte Persson, även om jag har gjort det i det första fallet). Men istället får man ju (oftast, inte alltid) en skicklig uppläsning av någon folkkär skådis (Per Myrberg är en favorit).
OCH, det bästa av allt, man kan göra andra grejer samtidigt! Som att DISKA! Min diskningsfrekvens har gått upp avsevärt efter att jag började lyssna på ljudböcker vill jag lova.

Put your hands in the air for ljudboken! Eller in the sink.

(OBS! Böcker ska, om möjlighet finns, alltid avnjutas i orginalspråk.)

TV-debatt

Om du är det minsta intresserad av TV (i allmänhet) så bör du läsa dels Johan Cronemans TV-krönika på DN:s TV-sida, dels Kjell Häglunds kommentar till den på Weirdscience.se (länk finns i länklistan).
Jag tror inte att jag ska lägga fram några personliga tankar om de båda krönikorna och ämnet i allmänhet just nu utan förhoppningsvis kan vi få igång en liten egen diskussion här i kommentatorsfältet.

Och du David kan ju kanske lugna dig lite och se om det är någon annan som vågar ta första steget. Men lugna dig inte för länge bara.

I loath you

Jag har ett nytt favoritord. Efter lampa då förstås.

"Andrafiering" = Att göra en indelning i ett "vi-mot-dom-tänk".

Så enkelt att jag trodde att det var omöjligt. Men så är det med den extrema akademiskan, när de lärde gått så långt och klurat så länge för att göra ett ord oförståbart blir det helt plötsligt fullkomligt simpelt. Lite som ett etymologiskt Nirvana.

Recap

Någon påstod att mitt återkommande till bloggen, eller om det nu var min återvunna höga kvalitativa nivå, hade att göra med att jag började skolan igen.
Jag lägger nu fram den teorin att det är min ökade frekvens av alkoholintagande som är grejen.
Med spriten kommer inspirationen. Det heter ju spiritus för tusan!

I alla fall för att berätta lite från höjdpunkterna från veckan som pågår måste jag ju börja med tisdagkvällen.
Min vän Anton tyckte att vi kunde gå ut och ta en öl på Café Publik. Allt eftersom tiden gick blev jag kontaktad av två andra vänner angående precis samma sak.
Alltså begav jag mig mot Publik. Men, det var fullt! Vad gör vi nu då? Okej, tänkte vi, vi är ju ändå på Andra långgatan så det är ju bara att fortsätta neråt.
Till slut hamnade vi på det för mig nya stället L'Assassino och vår grupp växte som mest till sju personer.
Väl där studerade vi den extremt korta bartendern som knappt nådde upp till hyllan med vinglass utan som fick ställa sig på yttersta tåspettsarna och liksom klättra med fingrarna längs hyllans kant för att lyckas få tag på ett.
(Nu går jag över i någonsorts presens märker jag, antagligen för att actionifiera det hela en aning.)
När det inte var roligt längre bryter någon rödlätt kille in och tillkännager att det är en quiz på gång. En quiz som bygger på en förundersökning på pubklientelet angående deras privatekonomi. Så alltså är frågorna i stil med: Hur många procent av er har tagit SMS-lån?
Hur som helst, mitt lag består av Erik, Micke och jag själv, Per. Vi kallar oss för EMP, dels som en blinkning till sommarens idoler EMD (vi har minsann vår egen Snygg-Erik!), och dels i våra tuffaste sci-fi-tankar till det otroliga vapnet, electro magnetic pulse (jag antar att det bara var jag i laget som gjorde just den kopplingen).
Frågorna kommer och vi svara dels taktiskt, dels på känn och när det är dags att rätta stiger våra för väntningar. Vi får poäng på poäng och summan slutar till slut på 46.
Segraren utses genom att alla håller upp sitt papper i luften och tar ner det när lekledaren säger en siffra över ens poängantal.
När det är uppe vid 45 så är det bara två papper kvar i luften. Vårt och de regerande mästarnas. Lekledaren säger 48 och vi tvingas ta ner vårt papper, de andra håller fortfarande sitt uppe.
Jag tror vi har förlorat men så frågar lekledaren hur många rätt våra motståndare har och de svara 46. En kort vrede bubblar upp i mig, hur i helvete kan man tro att 46 är mer än 48? men insikten att vi fortfarande är med i gamet tar snart överhanden.
Vi blir ombedda att skicka upp en från varje lag för en utslagsfråga. Jag blir mer eller mindre utputtad från vår sida (antagligen mindre för jag skulle ha svårt att ge någon annan ett så stort förtroende). Utslagsfrågan är vilken den samlade månadslönen var bland pubbesökarna. (Svaret på frågan om medellönen i quizen var 15339 och lekledaren ger oss ledtråden att det var 58 som svarade på "införenkäten".) Någon i min motståndares lag "fuskar" och väser 889662 efter att ha slått ut det på en miniräknare och i egenskap av ruling champ får de svara först (ja, tack). Mitt lag sitter alltför långt ifrån för att kunna väsa någonting alls.
Det är då alltså min uppgift att säga högre eller lägre och det är här mitt överlägsna sinne slår till. Jag inser ju att någon sorts avrundning måste ha skett för att ha rättat svaren med öresdecimal skulle ha ställt till en massa problem. Jag inser också att en avrundning uppåt vore mer sannolik. Därför svarar jag att den samlade månadslönen rent logiskt måste vara mindre än min motståndares svar, med all respekt naturligtvis.
Tystnaden är total och spänningen olidlig.
Till slut tillkännager lekledaren mannen till vänster som segrare. Mannen höjer sina armar i luften och vänder sig till sina lagkamrater som nästan håller på att skaka ur sin stolar av ren upphetsning.
Mannen får välja ett pris, 200 kronor i presentkort eller den "hemliga lådan". Mannen väljer lådan och vinner fyra biljetter till Räfvarnas Afton senare i månaden.
Mannen är jag.
(Möjligtvis har jag kryddat själva utslagsfrågebiten lite, men det är ju ändå min blogg.)

Det skojiga som hände idag får berättas vid ett senare tillfälle märker jag på klockan.

Return of the man

Haha, jag har 160 vänner på Facebook! Vilka i h*vete är alla de?

Facebook har ju i alla fall bidragit med möjligheten till 2000-talets vackraste gärning.
För sprang pojken på regnvåta öde gator i en medelstor amerikansk stad och gastade "I'm in love!". Idag delger han världen genom den lilla raden "Pojken är inte längre singel". Vackert.

Annan sak som är vackert är Entourage. De är tillbaka! Och det lovar gott.

Idag är idag är idag

Ja, jag har varit i skolan idag. Och ja, det känns alldeles underbart. Samla ihop material och stolpa upp lite idéer som dykt upp under veckan. Jag borde alltid gå till skolan på söndagar.

Annars sitter jag hemma och väntar. Väntar på att det ska börja. Och med det menar jag ju naturligtvis årets NFL-säsong. Visserligen började den i torsdags med Giants - Redskins men det är ju Sunday Night Football som är den riktiga footballen. Dessutom spelar Seahawks idag. För att göra kvällen ytterligare lite intressant slängde jag ihop ett system på knappt 130 gånger pengarna.

Medan jag väntar spelar jag Final Fantasy II (det riktiga II) och lyssnar på hip hop. Ice Cubes Gangsta Rap Made Me Do It är mer eller mindre ett stående inslag i min vardag nu för tiden.

Who dat woman?

Är det ingen mer än jag som tycker att Sarah Palin är väldigt lik Tina Fey (eller tvärtom)? Speciellt i pilotavsnittet av 30 Rock när Fey får ta på sig den där "Laura Bush"-dräkten.
Fast det är väl just det som är grejen. Alla republikanska kvinnor stöps i samma form och ser till slut likadana ut.
(Nu är Tina Fey säkerligen inte republikan men ni förstår vad jag menar.)

Att se Palin hålla sitt tal är en fullkomlig skräckupplevelse. Att se henne hålla talet och titta in i hennes ögon är ett garanterat sätt att dö på.
Övertygade kvinnor skrämmer mig så mycket mer än övertygade män. Antagligen för att jag förstår att de verkligen menar vad de säger.

Och hur kan Sarah Palin fullkomligt överglänsa Gamlingen i all nyhetsrapportering?
Och hur kan Sarah Palins dotter fullkomligt överglänsa Gamlingen i all nyhetsrapportering?
Och hur kan Sarah Palins utomäktenskapliga barnbarn fullkomligt överglänsa Gamlingen i all nyhetsrapportering?
Och hur kan Sarah Palins dotters trästock till pojkvän som inte ens vill ha barnet fullkomligt överglänsa Gamlingen i all nyhetsrapportering?

USA är ett skevt land.

Innan Palin kom in i bilden var jag övertygad om att Obama skulle vinna. Nu är jag rätt säker på att han kommer förlora.

Min superhjälteidentitet

Jag har inte andra kläder när går till skolan än de jag har hemma. Jag tar inte av mig glasögonen när jag går runt hörnet på Seminariegatan. Jag blir inte heller stor och grön, eller stor och slemmigt svart med stor käft. Och tänker på ett annat sätt gör jag absolut inte.
Utan där man ser skillnad på hemmajag och blivandejournalistjag är favoriterna i min Internetbrowser.
Hemma är de fyllda med lek och stoj och underhållning medan de här på skolan byts ut till mer strama, statliga verk med flera som till exempel BRÅ, FHI, SCB och Polisen.

Skurkarna må bäva när jag öppnar mina bokmärken.

Det är lätt att vara ödmjuk när man är bäst

Idag har jag varit väldigt duktig och hunnit med en hel del.
Ett: Jag lyckades vakna upp bakfull vid Majvallen.
Två: Jag såg Rickards granne bli dömd till ett års fängelse för grov smuggling vid Mölndals Tingsrätt.
Tre: Jag betalade äntligen kåravgiften på banken.
Fyra: Jag tog id-kortskort där jag mer eller mindre såg ut som nämnda granne här över.
Fem: Jag beställde ett id-kort. (Fotot och kortet kostar tillsammans över 500 spänn!)
Sex: Jag stapplade hem, åt och stöp i sängen och sov i tre timmar och vaknade för en timme sedan.

Jag stannar

Ja, demokratin har haft sin gång. Ni röstade för att jag ska stanna här på En kuriosafråga? så det får jag väl göra då också. (Trots att jag gjorde allt för att ändra resultatet, jag röstade själv för en flytt två gånger.)

Nu är jag också tillbaka i Göteborg och på Journalisthögskolan. Känns skönt att ha ett schema igen efter en helt fri och fullkomligt förslappad sommar.