Länge tyckte jag att den senaste blandskivan jag gjort var den bästa. Men nu har jag lyssnat ganska noga på den nästsista jag gjort och börjar undra...
Den senaste gjordes ju inom vissa eller rent av ganska stränga gränser. Banden på skivan skulle spela på Oxegen-festivalen på Irland 2007.
Här följer den senaste skivan jag sammanställt:
Bloc Party - The Once and Future King
Arcade Fire - Neighborhood #2
Snow Patrol - Signal Fire
Razorlight - In the Morning
Little Man Tate - House Party at Boothys
Fratellis - Chelsea Dagger
Bright Eyes - Reinvent the Wheel
Interpol - C'mere
The Killers - When You Were Young
Tori Amos - Cornflake Girl
The Kooks - Eddie´s Gun
The Long Blondes - Once and Never Again
CSS - Let´s Make Love and Listen to Death from Above
Kings of Leon - Charmer
Rufus Wainwright - Gay Messiah
Babyshambles - The Blinding
The Maccabees - About Your Dress
Pigeon Detectives - I Found Out
Klaxxons - As Above, So Below
Muse - Sober
Anledningen till båda skivorna var ju mer eller mindre densamma men hur känslorna under själva produktionen var det kan jag inte avslöja.
Den nästsista skivan jag har gjort är betydligt mer känslig har jag märkt. Vad betyder det? Att jag ville komma till mer, tidig vår 07? Antagligen.
Salem al Fakir - Good Song
KRS One - Dream
Polyphonic Spree - Section 12
Eels - Fresh Feeling
Tingsek - Good Way of Life
Josh Rouse - It´s the Nighttime
The Shins - New Slang
Mark Kozelek - Around and Around (Som för övrig bara är med på denna listan och inte på andra versioner mer än min egen.)
Jenny Lewis and the Watson Twins - Rise Up with Fists
Nerina Pallot - Sophia
Nicolai Dunger - Something In the Way
Azure Ray - Displaced
Pipettes - Pull Shapes
Rogue Wave - Salesman at the Day of the Parade
Iron and Wine - Such Great Heights
Kristofer Åström - The Wild
Damien Rice - Blower´s Daughter
Så döm själva. Säg ja eller nej, bu eller bä!
Det verkar mer sentimentalt hos Perra...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Haha, älskar den andra skivan, jag har nog haft alla utom 2 spår på blandskivor jag gjort.
Around and around, Dream, Fresh Feeling, the Nighttime, Such Great Heights, Blower's daughter, etc etc.
Bara favoriter, på en och samma skiva, ser ut som en riktig höjdarplatta.
Här kommer en analys Per - när jag kollar mina spellistor för att se vad jag bränt så är nog den andra skivan full av typiska myslåtar jag har på skivor jag ger bort, medan Oxegen-plattan nog är mer så jag skulle gjort till mig själv.
Så även om den andra skivan var till dig själv så tolkar jag det som ett uttryck för en längtan efter sällskap.
Är jag nära?
Ingen av plattorna var till mig själv egentligen även om jag gjorde någon sorts avstamp i det egna intresset för att liksom bygga upp en bild av mig själv genom musiken (men så gör man väl alltid med mixtapes?).
Antar att det var de stränga begränsningarna som gjorde Oxegen-plattan så annorlunda. Hade jag inte haft dem så skulle jag säkert ha en massa osäkra män som är nära att skära sig i armarna istället.
Och till sist är allt jag gör ett uttryck för en längtan efter sällskap. Jag bara låtsas inte om det.
Ja men med såna skivor måste det väl ge resultat på sällskapsfronten.
jag säger att det finns väldigt många bättre låtval när det gäller kozelek.
Och jag säger att jag egentligen tycker att han är lite småtråkig. Anledningen till att den är med på här är för att jag av misstag sparade en arbetskopia på låtlistan och tog bort det slutgiltiga resultet. Så på skivan i skivform är han inte med över huvud taget.
eftersom du valde fel låt!
Nej, eftersom han är lite småtråkig.
då har du hört fel låtar. DET ÄR DEN ENDA SANNINGEN!
Emmely, var inte så jävla positivistisk!
Jag är med dig P, Kozelek kan vara småtråkig, men även då bra tycker jag. Han snurrar väl lite för gärna ut i subtila 10-minuterslåtar utan tydliga verser och refränger.
Just därför är min favoritskiva med honom Whats next to the Moon, där han bara gör AC/DC-covers, han är fantastisk när han har en mer tydlig melodi.
kozelek är briljant
och pipettes har jag svårt för
Skicka en kommentar