fredag 12 december 2008

Bruce

Slutet av senaste House fick mitt huvud att knarra. Allvarligt!
Jag satt stilla och rörde mig inte en centimeter och då började det knarra när jag tittade på slutet av senaste House.
Jag vet inte om det beror på mig eller om det beror på det illa skrivna manuset för House.
Men jag tyckte i alla fall att slutet var uselt. Mest för att det gav en annan framtid för vissa karaktärer som jag personligen hade sett borttagna för länge sedan.

onsdag 10 december 2008

Ainbusk

Jag mötte Lemmy.
Ja, faktiskt hela Motörhead mötte jag idag.

måndag 1 december 2008

Copy

Kan notera att DN gör samma julkalender som jag gjorde redan förra året. Fast de har ju förstås Torgny Lindgren till att läsa upp dikterna i någon sorts webb-TV givetvis. Någon klass får det ju vara.

Varumärkeshantering

Jag känner lite att jag kört den här bloggen i botten. Eller kanske ännu lite längre ner. Speciellt efter dagens föreläsning om webb-journalistik med Svenskans Martin Jönsson.

Jag vet inte riktigt om jag kan vända på det riktigt. Jag kan säga att jag vill men jag kan inte lova att det kommer hända. Jag kan inte ens lova att jag kommer försöka. Men jag ska försöka försöka.

söndag 30 november 2008

Solitude

Jag är den ende som heter Poncho i hela Sverige.

lördag 29 november 2008

Stuporhero

Allt är så solklart klockan 4 på natten efter ett antal öl och ett par groggar.
Ja, det var väl egentligen allt jag ville säga just nu.

Nykund Urkund

Förlåt för att jag inte varit mer aktiv här på bloggen den senaste tiden. Men jag har haft både det ena och det andra att tänka på. Ofta har det haft med skolan att göra. Andra tider inte.

Men jag kör ändå med en av mina tydligaste tankar nu på senaste tiden.
När man är glad och lycklig har man inget särskilt att klaga på, det är ju självskrivet. Men det som skiljer den glade, lycklige personen som just kliver av Finlandsfärjan, från mig är väl att jag fortfarande dels har kvar min ungdom och dels har kvar mitt hopp om att någon gång träffa den som man var menad åt.

torsdag 20 november 2008

Sju svåra år

En natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut.

Jag drömde att jag stod vid på en strand och såg en ko hålla på att drunkna lite längre ut i vattnet. Jag ville rädda den men jag kunde inte eftersom den inte såg förvånad ut. Och när jag tittade i mask-affären efter en "förvånad-mask" så var de slut allihop. Så det blev inte till att rädda kon.

Sen när jag kom hem och tittade i frysen så låg där fullt med påsar och förpackningar med bara jättelite kvar i varje. Inte tillräckligt för att det skulle räcka till något. Knappt ens om man la ihop allt.

Jag ser tydliga paralleller mellan dessa drömmar och mitt kärleksliv.

onsdag 19 november 2008

Spekulation

Folk säger att det är dumt att kissa i motvind men att röka i uppförsbacke måste vara något av det mest fruktansvärda som finns.

Dessutom, läser ni Pling-sidan i Metro Göteborg (Västtrafiks sidor)? Häromdan var just den sidan månadens roligaste i alla fall. Det handlade om ett brudpar som ville ha unika bröllopsbilder och eftersom de träffades vid en spårvagnshållplats så tog de dem på och omkring en spårvagn. Det var bara det att på utsidan av spårvagnen fanns det stor och tydlig reklam för en skilsmässoadvokat.
Det tyckte jag var roligt.

söndag 16 november 2008

Save the last dance for me

eller... Livin' the dream.

Vem Vet Mest-maraton, Fable 2, macka, en framtida pizza. Kanske en film på det. Va? Låter det inte som en underbar söndag?

Och glassen! Icke att förglömma.

Fast tydligen kommer min söndag störas av någon form av motion som mina klasskamrater vill ha med mig på. Orka!

lördag 15 november 2008

Det snurrar i min skalle

Jag sitter hemma en fredagkväll. Det kryper i skinnet på mig. Inte för att jag just sitter hemma en fredagkväll utan för att jag för första gången på länge inte har 100% koll på allting som flyger runt om mig.
Jag hatar att inte ha kontroll. Jag hatar att inte ens veta varför jag inte har kontroll. Eller så vet jag det men kan inget göra åt saken.
Bläää!
Jag vill slåss!
Och jag har inte ens druckit.

fredag 14 november 2008

Högspänning

Idag var jag farligt nära att göra bort mig grovt. Stundtals under kvällen dök dessa tankar upp i mitt huvud, säkerligen, tyvärr inte helt oprovocerade.
Kvällen slutade dock på plus, det måste jag säga.

Och ja, jag vet. Jag hatar själv sådana här inlägg som ingen fattar utom författaren. Men ni får fan ta det för jag är berusad just nu.

Stålmannen

Även jag kan ej undvika statens långa arm. Statistiska Centralbyrån vill nu svar på ett antal frågor angående "användandet av alkohol, narkotika och läkemedel i Sverige".

Vanligtvis hade jag slängt en sådan här undersökning rakt i soptunnan men denna gången finns det en liten sak som gör all skillnad.
När man får post från staten envisas de alltid med att skriva ut samtliga namn på mottagaren. Alltså stod det Per Stefan Emrik PONCHO Jonsson på detta brev!
Det är den första utomstående bekräftelsen på att jag verkligen heter Poncho i förnamn. Ja tack! Jag kommer svara på era frågor tills jag dör!!!

torsdag 13 november 2008

Radio Ponchoman

Jag kommer även, antagligen, höras i Sveriges Radios flaggskepp P1 den 24 november där jag läser en liten saga om när Gud skapade smålänningen i programmet Släktband. Lyssna och njut klockan 10.03 måndagen den 24 november alternativt nästföljande tisdag klockan 00.03 eller lördagen den 29 november klockan 12.05. Eller på webben i trettio dagar efter sändningsdagen.

Julkrönika?

Ett styck julkrönika som kommer att sändas i Göteborgs närradio imorgon mellan 14.10 och 15.00. Frekvens 94.9 MHz. www.gnf.nu

Idag slår Liseberg åter upp sina portar och tänder än en gång sin julbelysning och under resten av november kommer julmarknaderna att stå som spön i backen.
Snart drar NK igång sin julskyltning och alldeles i början av december tänder staden Göteborg sitt "ljusstråk".
Det är sex veckor kvar till jul. Det är runt tio grader varmt ute, ungefär, och det regnar oftare än vad det inte gör det. Är det bara jag eller är det fler som tycker att julstämningen har svårt att infinna sig så här halvvägs in i november?
Varför denna hets med att dra igång julstressen redan nu? Har vi inte bara allt att förlora på att överdosera jul?

Jag minns med värme i bröstet barndomens småländska jular. Ni som har sett Barnen i Bullerbyn vet vad jag talar om. När snön låg metertjock redan i slutet av oktober. När man kunde bygga tre meter höga snögubbar utan att det syntes att man tagit något av snön på marken. När man kunde räkna med att det skulle vara konstant fem minus grader i minst tre månader i sträck. När endast Tomten var vaken. När hela familjen samlades runt en öppen eld och drack glögg tillsammans. När barnens ögon tindrade som stjärnor mot julgransljusen. När solen sken obehindrat hela dagen och reflekterade sig oändligt vackert i snökristallerna som hängde tungt från taken och träden.
Det är ljusspel jag saknar och som skulle kunna få mig i julstämning.

Idag har tekniken ersatt naturen. En obönhörlig utveckling som verkar omöjlig att stoppa. Solen och de snötyngda grenarna är idag elektricitet och lampor. Julens grundtanke med att fira jesusbarnets nedkomst har ersatts med att fira julhandelns inkomst. Rapporter om att årets julinköp kommer slå alla tidigare rekord och till och med spränga sextiomiljardersvallen trots en sällan skådad lågkonjunktur droppar in. Det är en utveckling som rimmar illa med paketrimmen om julens budskap om kärlek och gemenskap. I alla fall i min bok.

Jag vill se en återgång till en mer äkta jultradition. En där närhet, värme och genuitet står i främsta rummet. När vi gör saker tillsammans och inte köper oss fria med presenter och annat krims krams. Varför räcker det inte med att få en vedklabb eller en ask bröstsocker längre?
Snälla ni, tänk efter när ni står där bland hyllorna och trängs. Tänk, måste jag göra detta? Duger det inte med att bara vara nära mina kära?
Svaret är antagligen inte så svårt att finna som ni tror.

Sankte Per

Någon som har sett senaste House? Någon som verkligen lyssnade på dialogen? Replikerna var flytande guld denna veckan. Mångbottnade på så många vis. Språket var översållat med allitterationer, ljudhärmningar och ett sällan skådat flyt. Och som göteborgare fick man även sitt för en ordvits väntade alltid runt nästa hörn.
Att skriva så vackert i en serie som handlar om livsfarliga sjukdomar är otroligt och får mig att dra slutsatsen att dialogen till House skrivs i himmelen.

onsdag 12 november 2008

Surdeg

Jag är sjuk. Sjuk som ett as. Värkmästarna inne i huvudet arbetar febrilt med att försöka banka ut smärtbucklorna i skallbenet. Och i blodet måste skurkar fiska fisk med dynamit för det kokar verkligen.
Dessutom tror jag att det är något annat i kroppen som vill mig illa, men det har inte visat sig än. Det smyger runt som en ninja i mörkret och bara väntar på att jag ska släppa garden lite ytterligare.

lördag 8 november 2008

Ponder

Betänk detta...
Varför gick man över till vredlåset på toalettdörrar när haspen redan fanns? Haspen måste ju vara den ultimata låsanordningen avsett för toalettbruk. Den är en enkel konstruktion, väldigt tydlig.
Jag är helt för återinförandet av haspen på Sveriges samtliga offentliga toaletter.
Hade jag fått hade jag satt upp en hasp på min egen toalettdörr.

onsdag 5 november 2008

Brumbjörnen

Så har USA valt ny president. Alla verkar glada, och inget fel med det, jag är också glad. Men ska man ha så höga förväntningar?
Är ni säkra på att detta var det bästa för Europa? Det är inte jag. Fast jag är ganska säker på att alternativet hade varit värre.

måndag 3 november 2008

Jag vs. Mina känslor

Jag blir inte hänförd längre. Även om jag rent intellektuellt kan resonera mig fram till hur jag borde reagera på något eller någon tar det dagar, veckor och månader innan kemin eller biologin drar igång på det djupare planet.
Antagligen är det bra för mig. Kanske är det rent av ett tecken på mognad. Men det är ju så evinnerligt tråkigt. Inga fyrkantiga ögon, inga fjärilar i magen, inga nervössvettningar.
Kom igen känslor, hit me! Jag vet ju att ni vill.

söndag 2 november 2008

Ketchupeffekten

Ni vet vad jag talar om. Ketchupeffekten. Först kommer inget, sedan kommer en jäkla massa. Typiskt.

Barndomsminne

Först. Tack och hej, Mats Rubarth. Du har varit en av de få glimtarna i andra lag än Elfsborg.

Annars går resten av detta inlägget ut till bröderna Karlsson.
Kommer ni ihåg när vi körde leken när vi slängde ut ett av de självlysande huvudena från Spökborgen i ett mörkt rum och den som tog det först vann?
När jag tänker efter är det inte bara en enormt kul lek utan även en enormt farlig lek. Tänk om vi hade planterat våra små skallar i varandra. Då hade ingen gått på fest ikväll.

lördag 1 november 2008

Ja, tro på det bara

Så gjorde jag det igen. Fylleblogg.
Det verkar vara den enda tiden jag har tid med att blogga. När jag kommer hem från krogen vid fyrasnåret.

Jag har känt mig så väldigt dum den senaste tiden. Kanske har det med att göra att jag den senaste terminen har ökat mitt alkoholintag avsevärt.
När man dricker alkohol dör hjärnceller, det vet väl alla? Men har alla insett att det i och med det påverkar hjärnvolymen? Att hjärnan verkligen blir mindre när man dricker. Det är sant. Tänk på det. Om du kan.

Nu är jag hemma hos syster. Någon sorts soppa och avsked. De ska åka down under i tre månader på tisdag.

Ikväll blir det maskerad. Jag bytte dräkt igår. Jag och Mikael kör nu konceptutklädnad. Djävul/ängel. Men det viktiga sitter i snacket.

fredag 24 oktober 2008

Det vackraste vi har i Sverige

...är kösystemet.

Så varför i hela helvete får alla dessa "idrottsstjärnor" gå före?
Senast var det KFF:s mediokre lagkapten Rydström som blev inlagd på sjukhuset... för feber.
FÖR FEBER?! Herrejävlar!
Jag har bekanta och anhöriga som står och har stått i kö i åratal för att få en tid på Kalmar Lasarett och så åker Rydström räkmacka rakt in på britsen bara för att få en pinne uppkörd i röven och lite blod draget. Hur länge tror ni inte att det tar? En hel jävla dag!

Ta med mig!

Efter tre veckor med stenhård TV-disciplin har allt lättat. Jag tog helg redan klockan elva idag och levde loppan en stund.
Samling med klassen på Kingan runt fem snåret. Och då behöver ju klockan inte vara så mycket när man går hem.
En ytterst trevlig afton med djuplodande och personliga samtal.
Men det är ändå imorgon som är den stora dagen. Ramin har inflyttningsfest ute i Bergsjön och alla kommer vara där. Det kommer bli grymme!

onsdag 22 oktober 2008

Visdomsord

Flatus, ergo sum.

Jag skyr inga missuppfattningar.

Alltför långa dagar

Detta är den enda delen i den göteborgska folksjälen jag inte kan komma överens med:
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=453312
Och då menar jag inte deras mathygien, utan det enträgna användandet av ordet bamba.
Det heter ju skolbespisning för i helvete! Sluta hitta på egna ord som vore ni nyss fyllda tre!

tisdag 21 oktober 2008

Spy cam

Jag tror att den där Kjell Häglund tjuvläser mina kladdpapper. De två senaste inläggen har varit läskigt lika mina kråkfötter på diverse lappar som jag bär med mig.

måndag 20 oktober 2008

Free bird

Jag ska skaffa mig en flickvän som för jobb ENBART tack vare sitt utseende. Det verkar lättare så.
Sedan när jag gjort det ska jag hoppa av skolan eller säga upp mig från mitt arbete och leva på hennes "beauty money" tills hon blir för gammal. Sedan ska jag skriva en bok.
Vad sägs om min plan? Ligger jag rätt i tiden?

fredag 17 oktober 2008

Någon form av ÅRETS NYHET!

Jag ska vara med på TV. Och nu snackar vi inte någon löjlig liten speaker på något löjligt litet inslag som vi löjlar ihop i skolan. Nej, vi snackar SVT - skaparna av svensk TV, as we know it. Vi snackar Vem Vet Mest?!
Jag och Rickard Olsson kommer bonda fett mycket. Vi ska bli bästa kompisar.
I slutet av november smäller bomben. Då kommer det stå klart att det kanske är en 23-årig grabb från Småland någonstans som verkligen vet mest. Precis som han tror.

I samband med detta dyker det ju då upp en liten fråga. Vad ska jag ha på mig? "Det var inte jag"-tröjan?

Men allvarligt

Ändrat dagen efter.

u måste hjålpa miog till högert #

Du måste hjälpa mig till höger!

Så skulle det sett ut. Om jag hade bloggat nykter. Men det gjorde jag inte.
Vad det betyder vet jag inte heller riktigt. Men tänk "Denaturerad prosa", tänk Ekelöf så inser ni storheten i mitt fyllebloggande.

Jag producerade även ett inlägg till som inte ens klarade cuten. Eller egentligen är det väl ett första utkast till föregående inlägg. Men jag lägger ut det nu istället. Det börjar trots allt ganska bra men så faller det mot slutet.

Ja, jag har varit ute och dansat. Med medelklassen. E eller så nlir det 0ntatturligen ller onaturligt bra vatandet människor

Medelklassen put something in my drink.

Ett för dig helt nytt inlägg

Jag har varit ute och dansat. En torsdag. Valet av dag är i och för sig inte så konstigt eftersom Klubb Svanen endast är tillgänglig på torsdagar.
Resten av veckan uppfyller jag bara just dina önskemål...

Men herrejesus! Jag vill ju egentligen mest bara dansa!

onsdag 15 oktober 2008

Håll mun!

Jag är trött på just dig. Så därför ska jag gå och lägga mig.
Vetenskapsmagasinet snackade om D-vitaminbrist. Nu är jag övertygad om att jag lider av just det. Och efter en dag i en hälsokostbutik har jag cravings på vitaminpiller.

Where have they all gone?

Jag har ingen att fylle-smsa till längre. Är det bra eller dåligt?
På något vis känns det väldigt tomt men också lite bra.
Men jag saknar det nog mer än vad jag är glad över att inte göra det.
Vad göras?

tisdag 14 oktober 2008

A man namned Poncho

Det är nu officiellt! På riktigt! Jag heter verkligen Poncho nu! På riktigt!
En lång och hård kamp för frihet är nu över!
Men för att lugna eventuella oroliga själar kan jag säga att jag inte tagit bort något av de tidigare namnen och inte heller har jag ändrat tilltalsnamnet.
Nu heter jag: Per Stefan Emrik Poncho Jonsson

Honungsvatten is the shit!

Hej herr Konsum!
Sviter om tre heter trilogi och inte triologi. Sedan är det svårt att få sviter om fyra till en trilogi men det är kanske inte ert fel? Eller?

För övrigt, till alla er andra, så köpte jag biff av nötkött idag. Är lite småkrasslig så vill jag skämma bort mig själv lite, få mig att må bättre på det sinnliga planet i alla fall. Jag ska marinera det i ananassaft eftersom ananasenzymet är en hejare på att bryta ner muskelfiber. Till biffen så kör jag lite grillade rotfrukter och en ananassalsa helt enkelt.
Tänk vad gott det ska bli!

Jag har även pratat med en dietist idag. Dock inte om mig själv eller maten jag äter.

söndag 12 oktober 2008

True that!

Jag, liksom Hakelius, blir uppmuntrad av att höra Horace säga att svenska folket är obildade. Det har jag tänkt länge och nu får jag höra det av kanske den mest bildade mannen vi har i landet just nu.
Och visst tror även du att "Chateaubriand" är en köttbit? Tänk på det och var ärlig mot dig själv. Tänk sedan att du antagligen borde läsa fler böcker.

Build me up, buttercup

En händelserik dag. En väl planerad dag slutar i en något kaosartad stil. Folk bryter upp här, folk bryter ihop där. Och jag står mitt i.
Men själv kan jag tycka att det var en trevlig kväll. Vi var och bowlade med ett gäng och det gick kanske inte så bra just för mig som jag hade hoppats på men vad gör det?

Nu när jag sitter hemma så går Traffic på Fyran. Den är lika bra som min kväll. Stabil men med ett par luckor i som du personligen inte har något att göra med.

lördag 11 oktober 2008

Krypa innan du kan gå

Jag är så mysig att jag håller på att förgås.
Att skriva haikus och lyssna på kärleksballader efter klockan tre är någon sorts gräns.
I en perfekt värld skulle folk glömma fler saker. Faktiskt.

Men jag klarar mig på att mina haikus handlar om någon sorts manlighet.

Röda byxor

Klockan är fem i tre på natten och jag känner mig mest mysig. Det var pokerkväll ikväll och även om jag rent ekonomiskt inte landade på plus så känns det ändå helt OK.
Tänk vad gött det hade varit att få kramas lite nu bara. Och Benny Haag som säger att alkohol är ett fördärv... Har du aldrig testat att dricka bara lite så där lagom Benny? Gör det, det skulle du må bra av.

onsdag 8 oktober 2008

Keep on givin'

För att förtydliga så behöver man inte kommentera på just det föregående inlägget för att vara med i tävlingen utan alla inlägg fram till dragningen räknas.
(Är detta ett billigt trick för att få fler kommentarer kanske ni undrar nu och det enkla svaret på det är ju: JA!)

Ja, i alla fall. Idag (igår) fyllde Simon år och vi körde hela racet. Middag, vin, Triss. Sedan Skål.
Det hela blev så bra att han just nu ligger på min soffa.

Alla vi som ska upp till 9 imorrn ropar nu: NU!!! Weee!

måndag 6 oktober 2008

Är du en Läsare?

Just nu pågår en tävling på bloggen. Alla som kommenterar har chans att vinna ett paket Lätt&Lagom.

Tävlingen presenteras av Poncho i samarbete med Arla.

Ext.

Ibland när man tittar på en TV-serie eller film så stöter man på en karaktär som man verkligen inte kommer överens med. Man hatar verkligen karaktären och vill nästa ha ihjäl honom/henne.
Men ibland vet man inte vems fel det är. Om det är dåligt manus eller bra manus. Dåligt skådespeleri eller bra skådespeleri. Det vanligaste är väl att man intalar sig själv att det är dåligt skådespeleri.
(Dexters syrra är den senaste jag stött på på TV.)

I anknytning till detta läser jag nu en bok. Tortilla Flat av John Steinbeck. Jögge snackar ju så mycket om honom över lag och jag har bara läst Of Mice and Men innan.
Denna bok, eller säkerligen karaktärerna i den, är just nu det största skälet till att hat bubblar upp inom mig. Jag hatar dem av hela mitt hjärta. Jag vill skada dem.
Men är det för att det är så bra skrivet eller för att det är så dåligt skrivet? Jag vet inte.

söndag 5 oktober 2008

Boll

Föregående inlägg kanske var en anings missriktat men ändå.
Jag vänder mig emot att vi alla tycks stöpas i samma formform och att innehållets verkshöjd kommer i femte eller sjätte hand.
Släpp på tyglarna lite och låt kreativiteten och kunnandet som vi besitter leka fritt!

fredag 3 oktober 2008

Bull

Jag stöter gång på gång under min utbildning på inställningen att det ligger något positivt i att förenkla och förkorta artiklar. Att det är en dygd att göra något så enkelt som möjligt.
Jag säger att det är ett brott som borde beläggas med dödsstraff. Om journalistik är något som ska vara hjärndött och snuttefierat så vill jag inte vara med längre. Inställningen är som en växande cancersvullst som tar död på ämnet inifrån.

Jag stötte på den här grejen alldeles nyss som senast. Jag är allvarligt arg på riktigt just nu. Och sådant ska komma från lärare? Borde de inte uppmuntra till fördjupning och förkovran? Att behärska sitt språk till fullo måste vara något som ska eftersträvas. Jämt och alltid.
Och så blev hon (läraren) förvånad när jag inte hade något korrekturfel. Va?! Förvånad?! Det ska ju för i helvete vara en självklarhet! Men med en sådan genomgående rutten inställning kommer man inte längre än till Arbetaren och Hyresgästföreningens medlemstidning.

Pass

Om man, så där lite periferin, lite i ögonvrån, ser spindlar springa över ens golv nästan onaturligt snabbt, betyder det då att man verkligen ser spindlar springa över ens golv nästan onaturligt snabbt eller att man tror att man ser spindlar springa över ens golv nästan onaturligt snabbt eller att man kanske är nästan lite onaturligt mer berusad än ens normalläge?

BUI, blogging under the influence, it's the only way to blogg.

Istället för kultur - förvirring

Tack David för den rubriken. Lite som Hegerfors och Schyffert fast bättre.
Jag såg tredje avsnittet av House M.D. igår och blev bara så jäkla förvirrad. Karaktärer dök upp, saker hände, objekt flög omkring, jag fattade ingenting.
Och detta sa jag också till min kultur-kompis David Zander igår (jag sa ungefär: jag är helt förvirrad, känns som att jag missat ett avsnitt). Vid det läget hade han inte sett avsnittet och kunde därför inte kommentera mina antaganden.
Men så kom då idag, eller rent tekniskt igår. Jag lade fram mina iakttagelser och kommenterade dem väl hyffsat utifrån en dramaturgiskt synvinkel. I alla fall så tänkte jag på det ur en sådan.
Men så säger David, angående den punkten jag störde mig mest på: men den karaktären dök väl upp redan i förra avsnittet?
Jag dubbelkontrollerar mina register och inser att jag verkligen HAR missat ett avsnitt. FATTA! Jag har missat ett avsnitt av HOUSE! Jag ville dö!

Med den historien i ryggen kan man ju bara dra den slutsatsen att jag har jobbat enormt bra i skolan den senaste veckan. Och därmed dra slutsatsen att vårt gräv om etnisk diskriminering inom det göteborgska rättsväsendet verkligen är ett scoop av Guds nåde. - Passa dig djävligt noga Bengan!

Man också dra den slutsatsen att jag kände mig jäkligt dum ett tag. För det gjorde jag. Naturligtvis.
Men det skiter jag i.

onsdag 1 oktober 2008

Eric Carmen

Jag har sagt och jag säger det igen att det finns två låtar jag kan tänka mig att sjunga om det blir tal om karaoke: If you don't know me by now av Harry Melvin & the Blue Notes och All by my self av Eric Carmen (inte Celine Dion).

Men hur som helst var det inte därför jag började skriva detta inlägget.
Den riktiga anledning var ju att jag har gjort det igen. Ja just det, vunnit på TP. Denna gången tillsammans med Anton och till viss del en trevlig kille som hette Gustav. Men hur som helst tar inte något av det bort något av stoltheten jag känner, tvärtom. Delad glädje är dubbel glädje.
Som vanligt låg min tårta långt efter i inledningen. Samtliga lag hade två pluppar (kan vi hjälpa att alla lag har turen att dra barnfrågorna på pluppchanserna?) innan vi hade en men därefter tog det fart.
Det mest intressanta på kvällen var, naturligtvis, sistafrågan. Vi har kommit in i mitten fyra fem gånger tidigare och laget efter (Micke, Simon och Jonna) har alltid gett oss bruna frågor. (Mest som ett hån antar jag. Bruna frågor är litteraturfrågor och ironin i det hela ligger i att både jag och Anton är litt.vetare.)
Men denna gången kan jag den (trodde jag) - frågan löd ungefär: Vem skrev romanen Den amerikanska flickan? - och jag ställer mig upp och mer eller mindre skriker, nej jag gallskrek, MONIKA FAGERHOLM!
Därefter är allt tyst tillräckligt länge för att Anton ska sluta skämmas för mig och inse att vi kanske har vunnit och då säger han: Nej, du är inte sann!
På det reagerar jag som om vi vunnit. Jag kastar mig över Anton och ligger där antagligen lite för länge för att någon i rummet ska känna sig bekväm med det och efter det tar jag minst två ärevarv runt i Annas lägenhet.
När jag till slut sätter mig ner igen, slutkörd efter allt springande, säger Jonna, som läste frågan: Men jag har ju inte läst svaret än så jag vet inte om det är rätt. Kan du säga svaret en gång till, jag hörde inte?
Just då, i det ögonblicket, sjunker alla mina förhoppningar om att försvara vinsten från förra veckan och jag skäms något fruktansvärt för min reaktion.
I min skamsenhet vägrar jag svara på frågan en gång till utan skickar ett sms till Jonna så att bara hon kan se om det.
Det förlösande blir en nick och ett ja från Jonna. Då springer jag två ärevarv till och skriker obskyra saker från balkongen.
Nu kommer vi ha en stående kväll med TP varje tisdag.
Dock bestämde vi det innan mina utbrott. Nu kanske folk har ändrat sig.

Cool Hands Luke

Måste ju göra någon sorts hyllning till Paul Newman som gick bort i dagarna efter en tids sjukdom.
Det första jag kommer att tänka på när jag tänker Paul Newman är ju naturligtvis en film. Dock är det inte någon av de, för den stora massan, uppenbara, så som Blåsningen, Butch & Sundance..., Color of Money eller för den delen den fantastiska filmatiseringen av Tennessee Williams pjäs Katt på hett plåttak. Utan jag tänker ju på, en del håller säkerligen med mig, Cool Hand Luke.
Efter Nyckeln till frihet är det min favoritfängelsefilm. Men att dra gränserna där är att vara för snäv. Det är en film om existens, om att vara sig själv, om att bryta mönster.
Äggscenen är bland det bästa och mest plågsamma jag någonsin sett.

Och för er Guns N' Roses-fans därute så kanske ni känner igen raden - What we got here, is a failure to communicate. Ja, inledningen till Civil War ja. Det är taget ur Cool Hand Luke.
Watch it and weep.

tisdag 30 september 2008

Den är inte bara liten, den är smal också

Så har han slutat blogga igen, David. Jag kan tycka att det är synd, en förlust för den kreativa världen. Men jag förstår honom. Det finns nämligen egentligen bara två sorters personer som bloggar och ingen av dem vill man tillhöra.
Det är de som inte över huvud taget bryr sig om hur den egna personen framstår för omvärlden (däribland jag) och de som bryr sig lite för mycket om hur den egna personen framstår för omvärlden (alla modebloggarna).
Naturligtvis finns det ju undantag som bekräftar regeln. Det gör det alltid. Det är bara att hoppas att de orkar stå på sig.
Några av dem finns i min länklista här till vänster. Läs dem.

måndag 29 september 2008

Lucky coincidence

Var det någon mer än jag som tänkte att det hade varit trevligt med en NFL-match igår kväll? Var det någon mer än jag som tänkte att det hade varit kul att se Brett Favre in-action i sin nya klubb Jets nu när Seahawks har BYE-week? Var det någon mer än jag som gjorde mer än tänka och verkligen SÅG Jets-Cardinals igår?
Om det var det så är det bara att gratulera till en matchupplevelse lite utöver det vanliga.

Nu säger jag inget närmare om matchen om det är så att någon vill se den i efterhand. Jag rekommenderar det.

söndag 28 september 2008

Sisyfos - någon? Inte? Nähä...

Obildade djävlar! Men när man sitter och tittar igenom Malte Perssons LADOK-lista blir man lite skadad.

När man lyckas förlora två sidor med personresearch ut i cyberspace är man inte särskilt stursk kan jag lova. När man gör det för ANDRA gången är känslan lätt surrealistisk. Man tänker på vassa glödgade metallstycken, gelé och sköldpaddor. Faktiskt. Dock inte tillsammans.

Annars är allt frid och fröjd. Fick dessutom nyss reda på att vår kära justitieminister Beatrice Ask pluggade på Korr. Det var ju trevligt.

fredag 26 september 2008

Varifrån är Don Diego på Möllevången?

Lite kul är att jag just nu mer eller mindre får en ny crush om dagen, utöver de jag redan har haft ett tag.
Det har gått så långt att jag sitter och lyssnar på Jennifer Paiges gamla rökare Crush från 98.

Fan, 90-talet, var har du tagit vägen? Jag har ju en crush på dig!

torsdag 25 september 2008

Först eller före

Länge tyckte jag att den senaste blandskivan jag gjort var den bästa. Men nu har jag lyssnat ganska noga på den nästsista jag gjort och börjar undra...
Den senaste gjordes ju inom vissa eller rent av ganska stränga gränser. Banden på skivan skulle spela på Oxegen-festivalen på Irland 2007.
Här följer den senaste skivan jag sammanställt:
Bloc Party - The Once and Future King
Arcade Fire - Neighborhood #2
Snow Patrol - Signal Fire
Razorlight - In the Morning
Little Man Tate - House Party at Boothys
Fratellis - Chelsea Dagger
Bright Eyes - Reinvent the Wheel
Interpol - C'mere
The Killers - When You Were Young
Tori Amos - Cornflake Girl
The Kooks - Eddie´s Gun
The Long Blondes - Once and Never Again
CSS - Let´s Make Love and Listen to Death from Above
Kings of Leon - Charmer
Rufus Wainwright - Gay Messiah
Babyshambles - The Blinding
The Maccabees - About Your Dress
Pigeon Detectives - I Found Out
Klaxxons - As Above, So Below
Muse - Sober

Anledningen till båda skivorna var ju mer eller mindre densamma men hur känslorna under själva produktionen var det kan jag inte avslöja.

Den nästsista skivan jag har gjort är betydligt mer känslig har jag märkt. Vad betyder det? Att jag ville komma till mer, tidig vår 07? Antagligen.
Salem al Fakir - Good Song
KRS One - Dream
Polyphonic Spree - Section 12
Eels - Fresh Feeling
Tingsek - Good Way of Life
Josh Rouse - It´s the Nighttime
The Shins - New Slang
Mark Kozelek - Around and Around (Som för övrig bara är med på denna listan och inte på andra versioner mer än min egen.)
Jenny Lewis and the Watson Twins - Rise Up with Fists
Nerina Pallot - Sophia
Nicolai Dunger - Something In the Way
Azure Ray - Displaced
Pipettes - Pull Shapes
Rogue Wave - Salesman at the Day of the Parade
Iron and Wine - Such Great Heights
Kristofer Åström - The Wild
Damien Rice - Blower´s Daughter

Så döm själva. Säg ja eller nej, bu eller bä!
Det verkar mer sentimentalt hos Perra...

Självbehärskning

Jag fick ett erbjudande att köpa en ny poncho från samma folk som jag köpte den jag redan har (den vit och gråsvartrandiga). En grå med svarta ränder på. Jag var väldigt frestad att köpa den men jag sa till slut nej, jag har ju ändå redan en poncho. En poncho som överträffar alla andra ponchoar.
Hur som helst slutade dagen (som var en dag tidigare i sommar) med att jag köpte en diktsamling av Heidenstam med illustrationer av min favoritkonstnär Ernst Josephson (jag måste snarast till Valdermarsudde för att se hans Strömkarlen i första hand, vi har ju bara tyvärr ett par målningar från hans pensel här i Göteborg, dock de vackraste jag sett i hela mitt konstsökande liv) och sex glas med tryck från mitt favoritbryggeri, Åbro.

tisdag 23 september 2008

Har ni papper på det?

Ja, nu snart har vi papper på det. Fo'shissle! P to the O to the N C H O!

The 50-tal

Jag hoppas inte det är om mig det viskas vid vattenkylaren.
Det skulle faktiskt vara lite synd.
Men det är säkert bara jag som tror alldeles för mycket om mig själv som vanligt.
Jag dricker ju inte ens vatten, höll jag på att säga men det gör jag. Väldigt mycket.
Men inte för mycket. Antagligen ganska lagom.
Hoppas det. Det vore ju bra.

Beef

Mitt uttalade hat mot KFF rörde visst upp känslor. Känslor så heta att det ledde fram till en utmaning. En lite konstig utmaning, men låt gå.

1. Tre namn du går under:
- Poncho (av de flesta)
- PJ (av BAIF:arna)
- Lilleman (av Jonte aka Skägget)

2. Tre saker som skrämmer dig:
- Spindlar
- Ointelligens
- Att allt antagligen inte kommer bli som jag tänkt mig

3. Tre saker du har på dig:
- T-shirt med TV-spelstryck
- Mysbyxor (men inte på benen utan faktiskt över axlarna)
- Lammullstofflor

4. Tre av dina favoritlåtar nu:
- Loosegoats - Traveller
- Cobolt - Shadows growing monster-size
- Nada Surf - Popular

5. Tre sanningar:
- Jag har aldrig blött näsblod
- Jag har hört "Det kan vi ordna" ett otal gånger när jag sagt ovanstående
- Jag vann dagens TP-runda

6. Tre hobbys:
- TV
- Sova
- Mat

7. Tre saker du vill ha:
- Pengar
- En tjej
- Ett flådigt jobb

8. Tre personer du utmanar :
Alla i hela världen!

söndag 21 september 2008

Svensk fotboll

Mitt hat mot Kalmar FF är stort. Det svämmar över alla logiska bräddar.
Idag förlorade de finalen i Svenska cupen mot IFK Göteborg. Även om jag inte vann något är jag glad som om jag gjort det.
Varje förlust för Kalmar FF är en seger för Per Jonsson.
(Fast i UEFA-cupen kan de ju vinna ett par matcher. Det är ju bra för Sveeerige.)

Blogger

Han är tillbaka, igen.
David Zander har börjat blogga med nyvunna krafter. Efter en kortare prövotid tar han nu steget ut i offentlighetens ljus. Läs bloggen här!

Amerrrka

Masse BL är i USA. Han och hans kompisar har en blogg. Läs den här.

Den där fisken

I förra inlägget hade jag två hänvisningar till kristen mytologi. Vill härmed påpeka att det var en slump. Eller nästan. Jag ville bara använda bilder som de flesta av er, antar jag, är bekanta med.
Detta är en sekulär blogg.

Öka

För att lyfta upp nivån lite vill jag tipsa om en annan blogg. Nämligen den tillhörande min absolut största förebild inom journalistiken just nu, Adam Schefter.
Bloggen är en ren nyhetsblogg inriktad på amerikansk fotboll och dess liga NFL.
Jag antar att den inte kommer säga så mycket till många av er men för mig är den som Moses stentavlor.
Schefter vet verkligen allt, och då menar jag ALLT, om alla, och då menar jag ALLA, som har det minsta med NFL att göra. Att se honom på TV i NFL Total Access och läsa hans blogg är nog lite som att se Jesus utföra mirakel. Man måste bara ta ett steg tillbaka, ta sig för pannan och tyst undra för sig själv, hur fasen gjorde han det där?

Disclaimer

Jag får be om ursäkt för att jag låtit bloggen sjunka ner till en så låg nivå. Ursäkta.

torsdag 18 september 2008

Jag sitter ner när jag kissar!

Sa jag att jag är sittkissare?
Ja, jag vet att jag har sagt det men jag är så glad över att ha "kommit ut" att jag bara vill stå på höga byggnader alternativt båtförar och skrika ut min läggning.

onsdag 17 september 2008

Personbästa

Ok, först måste jag konstatera att jag är en notorisk sittkissare. Jag sitter alltså ner när jag kissar. Alltid.

Idag fick jag höra att kvinnor inte har det så lätt. Visst, det kan jag köpa. Men tro inte att kvinnor alltid har det värre än oss män.
Ta toalettproblematiken på uteställen till exempel. På killtoan finns två eller tre urinoarer och en (i bästa fall) funktionsduglig toalett. Tjejerna har som oftast minst tre hela toaletter att tillgå (dessutom går ju tjejer ofta (ja, jag säger ofta för att jag inte vet bättre) på toaletten två och två).
Nu kanske någon räknar på det här och kommer fram till att killarna i bästa fall kan ha fyra möjligheter att kissa mot tjejernas tre. Men det hjälper ju inte mig och mina okända likar, vi sittkissare. Vi har ju bara en möjlighet att kissa om vi har tur. Ofta är toaletten så pass demolerad att det vore bättre att sätta sig i urinoaren än på den verkliga toaletten.

Tänk på det ni kvinnor nästa gång ni känner att männen har ett upp på er. Ni får ju åtminstone gå på en ordentlig toalett på krogen.

måndag 15 september 2008

Du hör ju inte på

Jag har börjat lyssna på ljudböcker. Jag har gått nuts på ljudböcker. Ljudböcker är the shit. Visa respekt för ljudboken goddamnit!

Visst, jag har väl någon gång snäst något nedvärderande åt ljudboken, men hej, vem har inte det?
Det enda man går riktigt miste om är att se det fantastiska språket svart-på-vitt men det är ju långt ifrån alla författare som har ett fantastiskt språk (jag skulle nog inte lyssna på en ljudbok av Strindberg eller Malte Persson, även om jag har gjort det i det första fallet). Men istället får man ju (oftast, inte alltid) en skicklig uppläsning av någon folkkär skådis (Per Myrberg är en favorit).
OCH, det bästa av allt, man kan göra andra grejer samtidigt! Som att DISKA! Min diskningsfrekvens har gått upp avsevärt efter att jag började lyssna på ljudböcker vill jag lova.

Put your hands in the air for ljudboken! Eller in the sink.

(OBS! Böcker ska, om möjlighet finns, alltid avnjutas i orginalspråk.)

TV-debatt

Om du är det minsta intresserad av TV (i allmänhet) så bör du läsa dels Johan Cronemans TV-krönika på DN:s TV-sida, dels Kjell Häglunds kommentar till den på Weirdscience.se (länk finns i länklistan).
Jag tror inte att jag ska lägga fram några personliga tankar om de båda krönikorna och ämnet i allmänhet just nu utan förhoppningsvis kan vi få igång en liten egen diskussion här i kommentatorsfältet.

Och du David kan ju kanske lugna dig lite och se om det är någon annan som vågar ta första steget. Men lugna dig inte för länge bara.

I loath you

Jag har ett nytt favoritord. Efter lampa då förstås.

"Andrafiering" = Att göra en indelning i ett "vi-mot-dom-tänk".

Så enkelt att jag trodde att det var omöjligt. Men så är det med den extrema akademiskan, när de lärde gått så långt och klurat så länge för att göra ett ord oförståbart blir det helt plötsligt fullkomligt simpelt. Lite som ett etymologiskt Nirvana.

fredag 12 september 2008

Recap

Någon påstod att mitt återkommande till bloggen, eller om det nu var min återvunna höga kvalitativa nivå, hade att göra med att jag började skolan igen.
Jag lägger nu fram den teorin att det är min ökade frekvens av alkoholintagande som är grejen.
Med spriten kommer inspirationen. Det heter ju spiritus för tusan!

I alla fall för att berätta lite från höjdpunkterna från veckan som pågår måste jag ju börja med tisdagkvällen.
Min vän Anton tyckte att vi kunde gå ut och ta en öl på Café Publik. Allt eftersom tiden gick blev jag kontaktad av två andra vänner angående precis samma sak.
Alltså begav jag mig mot Publik. Men, det var fullt! Vad gör vi nu då? Okej, tänkte vi, vi är ju ändå på Andra långgatan så det är ju bara att fortsätta neråt.
Till slut hamnade vi på det för mig nya stället L'Assassino och vår grupp växte som mest till sju personer.
Väl där studerade vi den extremt korta bartendern som knappt nådde upp till hyllan med vinglass utan som fick ställa sig på yttersta tåspettsarna och liksom klättra med fingrarna längs hyllans kant för att lyckas få tag på ett.
(Nu går jag över i någonsorts presens märker jag, antagligen för att actionifiera det hela en aning.)
När det inte var roligt längre bryter någon rödlätt kille in och tillkännager att det är en quiz på gång. En quiz som bygger på en förundersökning på pubklientelet angående deras privatekonomi. Så alltså är frågorna i stil med: Hur många procent av er har tagit SMS-lån?
Hur som helst, mitt lag består av Erik, Micke och jag själv, Per. Vi kallar oss för EMP, dels som en blinkning till sommarens idoler EMD (vi har minsann vår egen Snygg-Erik!), och dels i våra tuffaste sci-fi-tankar till det otroliga vapnet, electro magnetic pulse (jag antar att det bara var jag i laget som gjorde just den kopplingen).
Frågorna kommer och vi svara dels taktiskt, dels på känn och när det är dags att rätta stiger våra för väntningar. Vi får poäng på poäng och summan slutar till slut på 46.
Segraren utses genom att alla håller upp sitt papper i luften och tar ner det när lekledaren säger en siffra över ens poängantal.
När det är uppe vid 45 så är det bara två papper kvar i luften. Vårt och de regerande mästarnas. Lekledaren säger 48 och vi tvingas ta ner vårt papper, de andra håller fortfarande sitt uppe.
Jag tror vi har förlorat men så frågar lekledaren hur många rätt våra motståndare har och de svara 46. En kort vrede bubblar upp i mig, hur i helvete kan man tro att 46 är mer än 48? men insikten att vi fortfarande är med i gamet tar snart överhanden.
Vi blir ombedda att skicka upp en från varje lag för en utslagsfråga. Jag blir mer eller mindre utputtad från vår sida (antagligen mindre för jag skulle ha svårt att ge någon annan ett så stort förtroende). Utslagsfrågan är vilken den samlade månadslönen var bland pubbesökarna. (Svaret på frågan om medellönen i quizen var 15339 och lekledaren ger oss ledtråden att det var 58 som svarade på "införenkäten".) Någon i min motståndares lag "fuskar" och väser 889662 efter att ha slått ut det på en miniräknare och i egenskap av ruling champ får de svara först (ja, tack). Mitt lag sitter alltför långt ifrån för att kunna väsa någonting alls.
Det är då alltså min uppgift att säga högre eller lägre och det är här mitt överlägsna sinne slår till. Jag inser ju att någon sorts avrundning måste ha skett för att ha rättat svaren med öresdecimal skulle ha ställt till en massa problem. Jag inser också att en avrundning uppåt vore mer sannolik. Därför svarar jag att den samlade månadslönen rent logiskt måste vara mindre än min motståndares svar, med all respekt naturligtvis.
Tystnaden är total och spänningen olidlig.
Till slut tillkännager lekledaren mannen till vänster som segrare. Mannen höjer sina armar i luften och vänder sig till sina lagkamrater som nästan håller på att skaka ur sin stolar av ren upphetsning.
Mannen får välja ett pris, 200 kronor i presentkort eller den "hemliga lådan". Mannen väljer lådan och vinner fyra biljetter till Räfvarnas Afton senare i månaden.
Mannen är jag.
(Möjligtvis har jag kryddat själva utslagsfrågebiten lite, men det är ju ändå min blogg.)

Det skojiga som hände idag får berättas vid ett senare tillfälle märker jag på klockan.

måndag 8 september 2008

Return of the man

Haha, jag har 160 vänner på Facebook! Vilka i h*vete är alla de?

Facebook har ju i alla fall bidragit med möjligheten till 2000-talets vackraste gärning.
För sprang pojken på regnvåta öde gator i en medelstor amerikansk stad och gastade "I'm in love!". Idag delger han världen genom den lilla raden "Pojken är inte längre singel". Vackert.

Annan sak som är vackert är Entourage. De är tillbaka! Och det lovar gott.

söndag 7 september 2008

Idag är idag är idag

Ja, jag har varit i skolan idag. Och ja, det känns alldeles underbart. Samla ihop material och stolpa upp lite idéer som dykt upp under veckan. Jag borde alltid gå till skolan på söndagar.

Annars sitter jag hemma och väntar. Väntar på att det ska börja. Och med det menar jag ju naturligtvis årets NFL-säsong. Visserligen började den i torsdags med Giants - Redskins men det är ju Sunday Night Football som är den riktiga footballen. Dessutom spelar Seahawks idag. För att göra kvällen ytterligare lite intressant slängde jag ihop ett system på knappt 130 gånger pengarna.

Medan jag väntar spelar jag Final Fantasy II (det riktiga II) och lyssnar på hip hop. Ice Cubes Gangsta Rap Made Me Do It är mer eller mindre ett stående inslag i min vardag nu för tiden.

fredag 5 september 2008

Who dat woman?

Är det ingen mer än jag som tycker att Sarah Palin är väldigt lik Tina Fey (eller tvärtom)? Speciellt i pilotavsnittet av 30 Rock när Fey får ta på sig den där "Laura Bush"-dräkten.
Fast det är väl just det som är grejen. Alla republikanska kvinnor stöps i samma form och ser till slut likadana ut.
(Nu är Tina Fey säkerligen inte republikan men ni förstår vad jag menar.)

Att se Palin hålla sitt tal är en fullkomlig skräckupplevelse. Att se henne hålla talet och titta in i hennes ögon är ett garanterat sätt att dö på.
Övertygade kvinnor skrämmer mig så mycket mer än övertygade män. Antagligen för att jag förstår att de verkligen menar vad de säger.

Och hur kan Sarah Palin fullkomligt överglänsa Gamlingen i all nyhetsrapportering?
Och hur kan Sarah Palins dotter fullkomligt överglänsa Gamlingen i all nyhetsrapportering?
Och hur kan Sarah Palins utomäktenskapliga barnbarn fullkomligt överglänsa Gamlingen i all nyhetsrapportering?
Och hur kan Sarah Palins dotters trästock till pojkvän som inte ens vill ha barnet fullkomligt överglänsa Gamlingen i all nyhetsrapportering?

USA är ett skevt land.

Innan Palin kom in i bilden var jag övertygad om att Obama skulle vinna. Nu är jag rätt säker på att han kommer förlora.

Min superhjälteidentitet

Jag har inte andra kläder när går till skolan än de jag har hemma. Jag tar inte av mig glasögonen när jag går runt hörnet på Seminariegatan. Jag blir inte heller stor och grön, eller stor och slemmigt svart med stor käft. Och tänker på ett annat sätt gör jag absolut inte.
Utan där man ser skillnad på hemmajag och blivandejournalistjag är favoriterna i min Internetbrowser.
Hemma är de fyllda med lek och stoj och underhållning medan de här på skolan byts ut till mer strama, statliga verk med flera som till exempel BRÅ, FHI, SCB och Polisen.

Skurkarna må bäva när jag öppnar mina bokmärken.

torsdag 4 september 2008

Det är lätt att vara ödmjuk när man är bäst

Idag har jag varit väldigt duktig och hunnit med en hel del.
Ett: Jag lyckades vakna upp bakfull vid Majvallen.
Två: Jag såg Rickards granne bli dömd till ett års fängelse för grov smuggling vid Mölndals Tingsrätt.
Tre: Jag betalade äntligen kåravgiften på banken.
Fyra: Jag tog id-kortskort där jag mer eller mindre såg ut som nämnda granne här över.
Fem: Jag beställde ett id-kort. (Fotot och kortet kostar tillsammans över 500 spänn!)
Sex: Jag stapplade hem, åt och stöp i sängen och sov i tre timmar och vaknade för en timme sedan.

tisdag 2 september 2008

Jag stannar

Ja, demokratin har haft sin gång. Ni röstade för att jag ska stanna här på En kuriosafråga? så det får jag väl göra då också. (Trots att jag gjorde allt för att ändra resultatet, jag röstade själv för en flytt två gånger.)

Nu är jag också tillbaka i Göteborg och på Journalisthögskolan. Känns skönt att ha ett schema igen efter en helt fri och fullkomligt förslappad sommar.

tisdag 26 augusti 2008

Alla får vara med

P1 gjorde nyss en panelrecension av Alex James (basist i Blur) självbiografi Bit of a Blur (Inget annat sätt är den något konstiga svenska titeln, antagligen tagen från låten There's no other way men där hade översättaren kunnat gjort ett lite bättre jobb. Men med tanke på att det är Ica Bokförlag som har släppt den i Sverige (ett år efter att den kom ut i England) så får man väl vara glad över att den är skriven med bokstäver och inte illustrerad i en sjuhelsikes massa bilder bara.) och jag kunde riktigt känna i hela kroppen hur mycket jag ville sitta med i den panelen.
Recensionen i sig var lätt surrealistisk men jag antar att den måste bli det när det är Alex James man talar om. Denna levande poppojkdröm som startade band med sina vänner på universitetet vilket fick en hit med deras för singel. En shoegazande basist med tjock brun brittisk poplugg som köpte champagne för en miljon pund och knark för antagligen minst lika mycket men som ändå skrattade hela vägen till banken. En världsstjärna som sedan flyttade ut på landet och började göra... OST!
Åh! P1, kan ni inte göra om panelrecensionen och låta mig sitta med på ett hörn?

söndag 24 augusti 2008

Jag bara måste

Jag såg Ett kilo mjöl idag igen.
På sätt och vis förlorar den lite ju fler gånger man ser den.

It just keeps coming

Jag funderar också lite på det här som det står på Facebook - X och Y är nu vänner.
Var de inte vänner redan innan?

Urge

Jag har ett fruktansvärt behov av att vara fruktansvärt oseriös just nu. Och tur är väl då att jag har detta som ett virtuellt vattenhål mitt i ett annars allt för tyst vardagsrum.
Jag skulle kunna svamla lite om Edelcrantz förbindelser och om hur Malte Persson är våran absolut överlägset bäste prosaist just nu. Men det vore att snudda vid det alltför seriösa och dessutom kräver det ämnet ett alldeles eget inlägg. Ett sådant skrivet i ett mer skärpt tillstånd dessutom.
Jag skulle kunna skriva om mitt klagande på den förbipasserande fotgängaren och hur hans gummisulor frammanade ett alldeles för högt ljud när de mötte trottoarens asfalt just precis nu. Men det vore att ljuga för något sådant har inte ägt rum.
Jag skulle också kunna argumentera för det felaktiga i att döpa ett milslångt lopp till Midnattsloppet när det i själva verket börjar klockan 21. Men det är det andra som har gjort så bra redan idag så jag låter bli.
Vad vi har kvar då är väl bara att konstatera att detta bara var en ursäkt för att inte skicka fel sms till fel person en kväll som denna så lik så många andra kvällar.
Och nog lyckas jag alltid. Säkerligen alltför väl.

fredag 22 augusti 2008

En tribut till Jörgen Persson


Jörgen Persson aka Pingvinen gick till OS-semi idag. En riktig bragd för en 42-åring eller hur gammal han nu är. På bilden ser vi hur Pingvinen just avlossat sitt starkaste vapen, backhanden. En backhand som växer sig stor som ett dasslock och som svingas likt ett ridspö när läget uppenbarar sig.

Efter att Klüft hoppat bort sig och skämt ut sig i dagens längdhoppsfinal ska jag ta mig in till staden och införskaffa Malte Perssons ny roman som släpps idag.
Edelcrantz förbindelser är en historisk roman om poesi, vetenskap och nätverkande. Låter det inte alldeles fantastiskt?

Tunnelseende

Igår såg jag Henrik Strömblad och Bosse Petersson i Nordstan. Bosse ville ta en släpig enköpsk promenad.
Lite senare såg jag Martin Dahlin på Avenyn. Han tog också en promenad.

Idag gick strömmen i vagnen mitt i Chalmerstunneln. Vi fick stå där i mörkret i en dryg kvart innan tre personer i gult kom och tittade på något och petade på något annat.
Men någon ska ju råka ut för sånt också.

tisdag 19 augusti 2008

Telefon från ett tele-fån

Jag behöver hjälp kära vänner. Jag står i valet och kvalet. Hjälp mig att bestämma mig.
Jag funderar på att köpa ny telefon. Dessa tankar dök upp i mitt huvud när min nuvarande försvann under ett par dagar i början av månaden och sedan dess har jag inte lyckats slå vill-ha-tankarna ur hågen.
Nu när jag har fått tillbaka telefonen så måste jag ju inte köpa en ny egentligen... Men! Den gamla är ju rätt gammal och den har ju inga funktioner och har inte batteriet blivit mycket sämre sedan den försvann och flimrar den inte lite konstigt nu, bara lite?
Jag är säker på att alla som läser det här någon gång har känt det liknande.

Vad jag måste göra hur som helst är att byta operatör i alla fall. Telenor är ett gäng oljeskitiga utsugare. Och jag har redan försökt byta tre gånger! Men varje gång är det något som är fel och inte går att ändra på. Jag börjar tro att det är de där norrbaggarna som sitter och smyghåller på mitt telefonnummer.
Jag funderar på att byta till abonnemang också, Telia har ett par förmånliga för min användarprofil har jag sett.
Om jag köper ny mobil så blir det antagligen en sådan här, i grått.

30 000 mil i sekunden

Jag såg Björn Ranelid komma nerskumpandes från Landalabergen i en röd Mazda 323 igår. Det gick kanske inte i ljusets hastighet men ändock.
När han klev ur bilen var det inte Björn Ranelid längre utan en härjad man i 50-års åldern.
Det måste vara något visst men Mazda 323.

fredag 15 augusti 2008

Röda bröders brister

Jag ansluter mig till Christian Stenevis protest mot att inte låta Yang Pei Yi synas i TV under OS-invigningen. Uppmärksamma läsare kommer ihåg att jag listade den stackars flickan som en av mina favoritartister nyligen här på bloggen.

torsdag 14 augusti 2008

Ordbruk

En chimär är en illusion, en falsk föreställning.
En primör är de första grönsakerna som trotsar naturens cykler och bryter upp från myllans trygga famn i gränslandet mellan vår och sommar.
En chimör torde då vara...?

Bring back my bonnie to me

Jag satt och läste gamla inlägg på Reread, Rewritten, RE:Poncho igårkväll och hade det väldigt trevligt. Då började jag fundera på varför jag egentligen hade lagt ner bloggen i första läget. Jag ville starta upp den igen.
Men eftersom det är allvarliga saker det handlar om tänkte jag låta er, mina kära läsare, bestämma detta. Så därför har jag lagt upp en liten omröstning här till vänster som kommer ligga upp till månadsskiftet.
Ta chansen att göra just din röst hörd, ta ställning, våga påverka.

onsdag 13 augusti 2008

Detta går emot allting jag tror på

I min jakt efter att uppnå någon sorts oseriösk topp tänker jag här på bloggen fläska på med så många kedjebrev och listor jag bara orkar. Här följer något som redan finns på Emmelys och Malenes bloggar:

THREE THINGS YOU ARE WEARING RIGHT NOW:
1. Hårband
2. Kungens kalsonger
3: Av mormor stickade tofflor

THREE OF YOUR FAVORITE BANDS OR MUSICAL ARTISTS (at the moment):
1. Vem har tid med musik när det är OS?
2. Robert Wells, Sarah Brightman och Wei Wei
3. Hon den fula kinesiska flickan som inte fick vara med i TV

THREE CAREERS YOU'RE CONSIDERING:
1. Kock
2. Journalist
3. Levnadskonstnär

THREE PLACES YOU WANT TO GO ON VACATION:
1. Seattle
2. San Francisco
3. Peking

THREE CELEB CRUSHES:
1. Libby Trickett
2. Johanna Ahlm
3. Christiane

THREE THINGS THAT SCARES YOU:
1. Dumheter
2. Tiden
3. Mig själv

THREE PHYSICAL THINGS ABOUT THE OPPOSITE SEX THAT APPEAL TO YOU:
1. Väldoftande hårbotten
2. Att de är kortare än mig
3. Ben

THREE OF YOUR FAVORITE HOBBIES:
1. Kaffe
2. Spel
3. Sova

Ode till lampa

Ja, nu är detta inget riktigt ode utan lite mer kuriosa som ni kanske förstår. (Vill ni läsa ett riktigt bra ode så kan ni titta in på min adventskalender från i julas här.)
Det handlar inte heller om en särskild lampa utan om ordet. Ett ord vi har de gamle grekerna att tacka för (naturligtvis).
Varför då denna kuriösa hyllning till just ordet lampa? Jo, det är det enskilda ordet som fått mig att skratta absolut flest gånger.
Det låter kanske konstigt men tänk efter. Ta ordet i munnen och smaka på det. Låt det fara runt i skallen som en sådan där motorcykel som kör inne i en stor tunna. Eller för alldel titta på det. Djupnar inte smilgroparna? Börjar du inte vrålskratta okontrollerat?
Det gör jag.

Poncho, Ponchos, Poncho - Återkomsten

Ja, vi är framme vid den tredje upplagan. Traditionen bjuder ju att alla uppföljare ska vara usla. Men glöm allt du har hört. Baoa ga dän. Detta är det senaste.

Jag tar ett steg tillbaka. Släpper alla intentioner om att göra något större. Tar det ner på en nivå jag känner mig bekväm med. Blir fullständigt oseriös och samtidigt fullkomligt lysande.

Du kommer inte hitta något livsnödvändigt här. Bara de små utsökta guldkornen som gör livet drägligt.
- Välkommen till Ponchos kuriosa.