Recap

Någon påstod att mitt återkommande till bloggen, eller om det nu var min återvunna höga kvalitativa nivå, hade att göra med att jag började skolan igen.
Jag lägger nu fram den teorin att det är min ökade frekvens av alkoholintagande som är grejen.
Med spriten kommer inspirationen. Det heter ju spiritus för tusan!

I alla fall för att berätta lite från höjdpunkterna från veckan som pågår måste jag ju börja med tisdagkvällen.
Min vän Anton tyckte att vi kunde gå ut och ta en öl på Café Publik. Allt eftersom tiden gick blev jag kontaktad av två andra vänner angående precis samma sak.
Alltså begav jag mig mot Publik. Men, det var fullt! Vad gör vi nu då? Okej, tänkte vi, vi är ju ändå på Andra långgatan så det är ju bara att fortsätta neråt.
Till slut hamnade vi på det för mig nya stället L'Assassino och vår grupp växte som mest till sju personer.
Väl där studerade vi den extremt korta bartendern som knappt nådde upp till hyllan med vinglass utan som fick ställa sig på yttersta tåspettsarna och liksom klättra med fingrarna längs hyllans kant för att lyckas få tag på ett.
(Nu går jag över i någonsorts presens märker jag, antagligen för att actionifiera det hela en aning.)
När det inte var roligt längre bryter någon rödlätt kille in och tillkännager att det är en quiz på gång. En quiz som bygger på en förundersökning på pubklientelet angående deras privatekonomi. Så alltså är frågorna i stil med: Hur många procent av er har tagit SMS-lån?
Hur som helst, mitt lag består av Erik, Micke och jag själv, Per. Vi kallar oss för EMP, dels som en blinkning till sommarens idoler EMD (vi har minsann vår egen Snygg-Erik!), och dels i våra tuffaste sci-fi-tankar till det otroliga vapnet, electro magnetic pulse (jag antar att det bara var jag i laget som gjorde just den kopplingen).
Frågorna kommer och vi svara dels taktiskt, dels på känn och när det är dags att rätta stiger våra för väntningar. Vi får poäng på poäng och summan slutar till slut på 46.
Segraren utses genom att alla håller upp sitt papper i luften och tar ner det när lekledaren säger en siffra över ens poängantal.
När det är uppe vid 45 så är det bara två papper kvar i luften. Vårt och de regerande mästarnas. Lekledaren säger 48 och vi tvingas ta ner vårt papper, de andra håller fortfarande sitt uppe.
Jag tror vi har förlorat men så frågar lekledaren hur många rätt våra motståndare har och de svara 46. En kort vrede bubblar upp i mig, hur i helvete kan man tro att 46 är mer än 48? men insikten att vi fortfarande är med i gamet tar snart överhanden.
Vi blir ombedda att skicka upp en från varje lag för en utslagsfråga. Jag blir mer eller mindre utputtad från vår sida (antagligen mindre för jag skulle ha svårt att ge någon annan ett så stort förtroende). Utslagsfrågan är vilken den samlade månadslönen var bland pubbesökarna. (Svaret på frågan om medellönen i quizen var 15339 och lekledaren ger oss ledtråden att det var 58 som svarade på "införenkäten".) Någon i min motståndares lag "fuskar" och väser 889662 efter att ha slått ut det på en miniräknare och i egenskap av ruling champ får de svara först (ja, tack). Mitt lag sitter alltför långt ifrån för att kunna väsa någonting alls.
Det är då alltså min uppgift att säga högre eller lägre och det är här mitt överlägsna sinne slår till. Jag inser ju att någon sorts avrundning måste ha skett för att ha rättat svaren med öresdecimal skulle ha ställt till en massa problem. Jag inser också att en avrundning uppåt vore mer sannolik. Därför svarar jag att den samlade månadslönen rent logiskt måste vara mindre än min motståndares svar, med all respekt naturligtvis.
Tystnaden är total och spänningen olidlig.
Till slut tillkännager lekledaren mannen till vänster som segrare. Mannen höjer sina armar i luften och vänder sig till sina lagkamrater som nästan håller på att skaka ur sin stolar av ren upphetsning.
Mannen får välja ett pris, 200 kronor i presentkort eller den "hemliga lådan". Mannen väljer lådan och vinner fyra biljetter till Räfvarnas Afton senare i månaden.
Mannen är jag.
(Möjligtvis har jag kryddat själva utslagsfrågebiten lite, men det är ju ändå min blogg.)

Det skojiga som hände idag får berättas vid ett senare tillfälle märker jag på klockan.