Jag har börjat lyssna på ljudböcker. Jag har gått nuts på ljudböcker. Ljudböcker är the shit. Visa respekt för ljudboken goddamnit!
Visst, jag har väl någon gång snäst något nedvärderande åt ljudboken, men hej, vem har inte det?
Det enda man går riktigt miste om är att se det fantastiska språket svart-på-vitt men det är ju långt ifrån alla författare som har ett fantastiskt språk (jag skulle nog inte lyssna på en ljudbok av Strindberg eller Malte Persson, även om jag har gjort det i det första fallet). Men istället får man ju (oftast, inte alltid) en skicklig uppläsning av någon folkkär skådis (Per Myrberg är en favorit).
OCH, det bästa av allt, man kan göra andra grejer samtidigt! Som att DISKA! Min diskningsfrekvens har gått upp avsevärt efter att jag började lyssna på ljudböcker vill jag lova.
Put your hands in the air for ljudboken! Eller in the sink.
(OBS! Böcker ska, om möjlighet finns, alltid avnjutas i orginalspråk.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag tankade ett gäng ljudböcker en gång för att ha med till gymmet. Novellsamling av Mark Twain och Stephen Colberts bok bland annat minns jag. Sen när jag stod där på orbitrekken och tryckte play så visade det sig att det var från ett gratisarkiv (via tpb då) där vanliga människor läste in. Vanliga människor innebar i det här fallet folk som läspade, folk som hade bred indisk brytning, folk från öststater som läst sig engelska från Dallas-repriser, etc.
Som tur var ligger ju alltid the Chronic där i reserv.
Igår såg jag en ljudbok som lästes af Leif Pagrotsky. Honom vill jag hellre se än höra. Småväxta är kul!
Skicka en kommentar