Alla får vara med

P1 gjorde nyss en panelrecension av Alex James (basist i Blur) självbiografi Bit of a Blur (Inget annat sätt är den något konstiga svenska titeln, antagligen tagen från låten There's no other way men där hade översättaren kunnat gjort ett lite bättre jobb. Men med tanke på att det är Ica Bokförlag som har släppt den i Sverige (ett år efter att den kom ut i England) så får man väl vara glad över att den är skriven med bokstäver och inte illustrerad i en sjuhelsikes massa bilder bara.) och jag kunde riktigt känna i hela kroppen hur mycket jag ville sitta med i den panelen.
Recensionen i sig var lätt surrealistisk men jag antar att den måste bli det när det är Alex James man talar om. Denna levande poppojkdröm som startade band med sina vänner på universitetet vilket fick en hit med deras för singel. En shoegazande basist med tjock brun brittisk poplugg som köpte champagne för en miljon pund och knark för antagligen minst lika mycket men som ändå skrattade hela vägen till banken. En världsstjärna som sedan flyttade ut på landet och började göra... OST!
Åh! P1, kan ni inte göra om panelrecensionen och låta mig sitta med på ett hörn?